General Saussier, hvars val nyss blifvit stadfästadt och som blott innehade öfverstes grad 1870, blef tillfångatagen vid Sedan. Preussarne affordrade honom hedersord på att han ej skulle försöka rymma, och garanterade de honom då att han skulle bli behandlad med all möjlig aktning. Öfversten gaf sitt hedersord på att han skulle rymma vid första tillfälle. Denna kategoriska förklaring ådrog honom fångenskap i Schlesien. Der började han göra förberedelser till flykt och en vacker dag rymde han i sällskap med en officer, hvilken nödvändigt ville dela hans öde. De två flyktingarne uppnådde efter tali äfventyr ryska området och gåfvo sig js den befälhafvande generalen. a okunniga om att det existerade ett förd tE ngående fångars utlemnande. Särdeles väl mottagna, skulle de just öfverlemnas till Preussen, då den ryska generalen och den franska öfversten kommo att tala om Sebastopol. befanns det att öfversten hade gjort deles vigtig tjenst åt generalens fader. Detta började att stöta på roman. Ryssen slöt ögonen; Saussier och kamraten kommo till Österrike och derifrån till Loire-armån, hvarest Saussier vann generalsgraden. Hårda tider för utvandriri: Uti den i Newyork utkommande svenska tid ningen Nordstjernan af den 13 december läses: Bristen på arbetsförtjenst i staden och dess grannskap är särdeles kännbar, isynnerhset för emigranter, som dagligen anlända hit i hundratal och finna sig öfvergifna i denna stora stad. Emigrationskommissarierna se med bekymmer den stora nöden bland dem under de sista få dagarna. Antalet af fattiga, som sändas till Wards Island, att der försörjas, tilltager i oroväckande grad. En mängd friska, arbetsföra menniskor kunna ej erhålla sin föda annat än genom kommissariernas barmhertighet. Fordom har antalet af dem, som måst skickas till Wards Island vid denna tid på året uppgått till 20 å 30 på en gång, Förliden vecka gick det en dag till 110; detta är dock i medeltal mera än veckan derförut. Deras underhåll kostar komiten omkring 3 dollar personen. Komitens skattkammare innehåller nu ej mycket penningar, och den blir utan tvifvel försänkt ivskuld innan vå