Dagens Nyheter – 31 december 1874, sida 1

oskyldige, redlige vännen blef genom er lögn sänkt i en förtidig graf. Svara mig nu inför Gud, ni, som gjorde mig till hans mördare, ni, som utan medlidande beröfvade honom lifvet i blomman af hans ålder — svara mig: var hämnden större än brottet? Marions blick hade förmildrats; det hördes att samvetets röst talade hos henne, då hon genmälde: — Större? — nej! Men icke er hand, Strathmore, borde ha utfört densamma. — Jag vet det — nu! svarade han och sänkte hufvudet. Er synd var min, min skuld var er. Jag hade icke rätt att straffa er — jag som var ännu brottsligare än nil Till en sådan grad hade han öfvervunnit sig sjelf, så fullkomligt hade han tömt lidandets kalk, att han inför den qvinna, som bedragit honom, frivilligt erkände sig såsom hennes medbrottsling, den der ingen rätt hade att hämnas. — Strathmore, jag förorättade er en gång; i natt kom jag till ert slott, för att bereda er ett ännu större lidande. Jag mördade en gång; i natt ville jag skörda ännu ett offer. För många år sedan träffades vi i min yttersta nöd, och när vi derefter åtskiljdes, lofvade jag mig sjelf heligt att ett sådant medlidande, som ni bevisat mig, skulle från min sida komma er till del, och icke STRATEMOBRE DJ, LI