Dagens Nyheter – 31 december 1874, sida 1

förde till henne, lärer man ha sett tårar blänka i hennes ögonvrår, och man antog då, att hon härvid tänkte på sin flydda uagdom, och att det var minnena från det förflutna, som manat henne att egna sig åt sitt uppoffrande kall. R x ok Midt i verldshvimlet lefver en man, som med sin offentliga verksamhet förenar ett hemligt arbete i det godas tjenst, ett arbete som afser att lindra nöden, hvar den finnes, och att trösta hvarje olycklig. Sträng endast mot sig sjelf, finner han ingen försakelse för stor, när det gäller att genom ädla handlingar efterhand försona sitt brott mot den oförgätlige döde. Passionen bragte hans själ på fall, så att hon sjönk djupt ned i mörker och synd; men hvem vågar väl påstå att ej denna själ till sist skall varda renad och i sin sträfvan efter odödligheten småningom finna en allt större klarhet, för att omsider uppstiga till Andra höjder, ljusare verldar, Kallad af Gud? Slut.