Dagens Nyheter – 30 december 1874, sida 2

Huru Mac Mahon tillbringar sina dagar skildrar Figaro på följande sätt: SMarskalken stiger upp mellan kl. 6—7 om morgnårne både vinter och sommar; ringer på kammartjenaren, som skall vara honom behjelplig vid påklädningen. Frangois är en gammal söldat och har varit länge i huset; han var,förr ordonnans åt marskalken och följde honom under hela sista fälttåget. På tio minuter har marskalken fullbordat sin toalett och stiger ned i sitt arbetsrum. Detta ligger i jordvåningen midt emot hufvudingången till prefekturhotellet. Här arbetar presidenten till kl. 1,12. Tre gånger i veckan hålles dock ministerråd kl. 10. Marskalken har ett stort antal tidningar och tidskrifter, hvilka han flyger igenom, hvarpå han genomläser generalernas och prefekternas depescher. Han har specielt förbehållit sig de militära frågorna, hvilka han omfattar med verklig passion. Han har täta samtal med krigsministern, gör sig som oftast bekant med arsenalens tillstånd och tar noga reda på alla nya företeelser inom krigsvetenskapen. Kl 1;12 intar marskalken dejeuner tillsammans med sit familj. Man stannar vid bordet till kl. 12. Presidenten förtär högst litet; han har under så många år lefvat lägerlifvet i Afrika att bordets njutningar blifvit honom helt och hållet främmande. Mellan 12—1 läser han sin post. Mellan 1—3 mottar han prefekter och statsmän äfvensom dem, hvilka fått audiensbref. Derpå är han ledig till middagen. Han rider nu ut på sin favorithäst Cadio och bär då alltid uniform; till Paris beger han sig endast i bestämda ärenden, knappt en gång i veckan. Presidentens stall är särdeles väl fourneradt. Före kriget hade marskalken en samling utsökta ridhästar, hvilka han höll mycket af; dem tog preussarne från honom. Den häst han red vid Sedan blef dödad. För närvarande eger presidenten fyra ridhästar och fyra par vagnshästar. Marskalken har blott en passion — jagt. Hvar tionde eller tolfte dag stjäl han 36 timmar från politiken för att jaga i Loire-departementet eller på sina gods i Burgund. Hans adjutanter motse alltid den dagen med fasa, ty det fordras marskalkens helsa och vigör för att kunna utstå dessa strapatser. Vanligen tillbringar man natten på tåget och går genast vid framkomsten på jagt samt återvänder på aftonen med snälltåg till Paris. Marskalkens viljestyrka är mycket omtalad. Han kan blifva 8 hela timmar på hästryggen utan att bli trött; sjuk är han aldrig; också har han ingen läkare. Marskalken har blott få umgängesvänner. Till dessa höra några af hans fordna officerare. Bland den aktiva militären håller han rätt mycket på general Borel. Med undantag af onsdagarne, på hvilka officiella middagar gifvas, spisar marskalken i kretsen af sin familj. Efter middagen läser han aftontidningarne och lägger sig kl. half 11. Marskalkens betjening består af 2 kammartjenare, 8 betjenter och 2 hofmästare. De dörrbetjenter, som äro anställda af staten, hafva nästan alla tjenat under Ludvig Filip i Tuilerierna. Penya danska guldmynten på 10 och 20 kronor äro redan i rörelsen. Framsidan bär som vanligt konungens: bild; baksidan är prydd med en sittande Dana, stödjande sig på den danska vapenskölden; framför hennes fötter ligger en delfin och bakför skölden synes ett kornax Baron Schwarz-Senborn., upphofvet till och ledaren af verldsutställningen i Wien, är utsedd till Österrikes minister i Washington, men kommer ej att tillträda platsen förrän alla affärer vid nämda utställning äro slutreglerade.