vid Landskrona—Helsingborg—Eslöfs jernvägar hafva under flere år med stor fördel användts uteslutande: skånska stenkol (kol nr 1), och vid sjelfva kolgrufvorna användas till och med de sämre kolsorterna såsom bränsle under ångmaskinspannorna. Således: Vi ega rik tillgång på dugliga stenkol af brytvärd beskaffenhet — och man bör sålunda kunna hoppas; att vi förr eller senare skola söka fylla det årligen tilltagande behofvet af stenkol med de förråd deraf, som ännu ligga inneslutna i den skånska jorden. De under senare åren bildade; kapitalstarka bolagen gifva till och med grundad anledning till den förmodan, att man nu verkligen ansett tiden vara inne för ett kraftigareoch måhända ändamålsenligare bedrifvande af den inhemska stenkolsindustrien, hvilken, om den rätt handhafves, bör kunna erhålla en stor framfid och blifva såväl af fördel för hela landet som vinstgifvande för den enskilde. Stockholm den 23 december 1873. Edvard Erdmann. Undertecknad, som för några veckor sedan besökte den skånska stenkolstrakten, särskildt grufvorna vid Bjuf och Billesholm, och derunder fick ett efterlängtadt tillfälle att på latsen; taga kännedom om dessa för vårt hud utomordentligt vigtiga mineraltillgångar, får, på grund af de iakttagelser jag härunder blef i tillfälle att göra, fullständigt instämma i hr E. Erdmanns ofvan anförda, på flere ärs. omsorgsfulla studier åf den kolförande traktens geologi grundade utlåtande. Då jag sålunda, i likhet med hr Erdmann, förklarar mig vara öfvertgad derom, att arbetsvärda kolflötser finnas utbredda under en betydlig del af nordvestra Skåne och att den inhemska stenkolsindustrien, om den rätt handhafves, bör kunna erhålla en stor framtid och blifva såväl af fördel för hela landet som vinstgifvande för, den: enskilde, anser jag mig böra tillägga, att jag till följd af en längre tids frånvaro från Sverige icke varit i tillfälle att följa så med de nu existerande bolagens verksamhet, att jag kunnat bilda mig någon öfvertygelse om den större eller mindre vinst densamma bör medföra. Stockholm den 23 december 1873. A. E. Nordenskiöld.