Dagens Nyheter – 27 december 1873, sida 2

skulle prins PEtoiles säkert kunna gå förbi henne tio gånger utan att känna igen henne, der hon stod utanför hans port bland den gemena hopen på landsvägen, denna namnlösa tiggareskara,. som i ett moln af dam trängdes mellan ekipagerna samt med förundran och afund blickade på de högförnäma personer, hvilka rörde sig innanför gallret, utvecklande en lyx, som utgjorde en skärande kontrast. mot. deras eget elände. Marions händer omfattade-hårdt jernstängerna, och hon tryckte deremot sin panna för att oaflåtligt kunna se, hvad som föreföll derinne, ty hon törstade efter de njutningar, som hon dock numera aldrig kunde sjelf få erfara. i Då vidrörde plötsligt en lakejs hvita staf hennes axel, och hon fick höra ungefär samma ord yttras till sig, som en gång markisinnan Vavasour and Vaux chasseur hade yttrat till ziguenerskan Redempta. Så uppenbarar sig Nemesis ofta här i lifvet. Vid slaget och def örolämpande orden spratt Mariön häftigt till och glömde för ögonblicket, att hon. icke mera egde makt att straffa hans förmätenhet, så förnämt och pögdraget vände hon sig bort från tillrättavfsaren. tsdek i dubtetunuvasulede bttostäkgt oki Page in genom porten. Deruti satt en ensam man, som med mycken stelhet besvarade den vid ingången uppställda betjeningens ödmjuka helsning. Just då Marion