Dagens Nyheter – 22 december 1873, sida 1

En lustjakt ankrade i Toulons hamn en herrlig sommarafton. Följande dagen rådde den fullkomligaste stiltje, och jakten förblef qvarliggande i hamnen. Den hade intet bestämdt mål; för dess unge egare var det alldeles likgiltigt, om det bar af åt öster eller vester, om han uppehöll sig vid berget Ida, i Egeiska hafvet eller vid Donaus mynning. Han hade funnit sin lefnads skönaste hopp gäckadt och hörde till dem, som icke tro, att den sol, som i dag går ned, skall följande morgon ånyo visa sig. Han besökte nu fästningen, men aktade endast föga på hvad hans ledsagare berättade för honom. Snart framkallade dock hvad han här såg en djup smärta i hans själ. Han, som åtnjöt frihet, ungdom och helsa, och för hvilken hela. verlden stod öppen, kände nu bättre än någonsin förr, huru egoistiskt det var af honom att gräma sig öfver en motgång, visserligen svår nog att bära, men dock föga betydande i jemförelse med det oerhörda elände, som han han här fick. bevittna. — Gode Gud! Ar då denna varelse en menniska? frågade han och pekade på en storväxt, aplik man, hvilkens ansigte bar en så rent djurisk prägel, att man verkligen kunde tro honom höra till dessa unnder den menskliga värdigheten stående väsen, som Columbus och spanjoren Ojeda förmenade sig ha påträffat i nya verlden,