Dagens Nyheter – 20 december 1873, sida 6

RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Det rätter och packer eder efter! Hustrun Lovisa Christina Tornqvist, boende i huset nr 28 Kocksgatan å Söder, fälldes i går af polisdomstolen till 5 riksdalers böter derför att hon begifvit jig till ett uthus i nämda gård med bart brinnande us. Fri såsom fågeln. Kronoarbetskarlon J. P. Fågel kom förliden vecka ut från Långholmen. Han hade då 70 riksdaler, hvilka han förtjenat under sitt ofria tillstånd. Men genast Fågel kommit ur sitt fängelse, liksom fågeln ur buren, tänkte han: ja, nu skall jag njuta af mitt sorgfria väsen! Men på hvad satt? Jo, den svenska nektarn, tänkte Fågel — den smakar fågel. Och så började han ott lif till krögarnes stora glädje, till polisens stora möda och besvär och till egen stor — bondånger. Efter åtta dagars förlopp stod Fågel för polisdomstolen med blott 9 riksdaler qvar af hela sin Långholmsförmögenhet. Hvad de andra blifvit af, det vet fåglarno — men inte Fågel. Som desert på den 8 dagar långa högtiden bjöd polisdomstolen på hvad huset förmådde — tre dagar vatten och bröd. a Fågel är på god väg att — ånyo förtjena 70 riksaler. Stadsmilitären visar sitt egande mod. Det var å Södra teatern j förrgår; ej i salongen utan i våningen inunder — ingången n Källargränd. Det var mellan 2:dra och 3:dje akten af Madame Angots dotter. Åtskilliga konstvänner kunna ej rätt sontera 2:dra akten, om de ej få en sup med tilltugg Ä en half öl mellan 1:sta och 2:dra, ej heller rätt den 3:dje akten, om ej de ropa detsamma da capo mellan 2:dra och 3:dje. Nå, detta var endast ett ord i förbigående. Tbland sådana konstvänner voro stadssoldaterna J.G. Lundell och C. G. Andersson. Att stadsbudet Nordling hade samma estetiska ölsinne kunde väl ej behöft förarga stadssoldaterna. Så gjorde det emellertid. Stadssoldaten Andersson gick först fram till Nordling och sparkade till honom — så ades bekantskapen. Nordling var intet dödt lejoh inte, lika litet som Lundell var en åsna, hvarför stadsbudet blef rasande. Du är liten, sade stadssoldaten vidare. Jag ärlika lång som du, svarade stadsbudet. Men nu kom Lundell, den egentlige hjelten i denna berättelse, fram, Han gaf stadsbudet ett slag, så att det föll raklångt på golfvet. Nu var det naturligtvis ej så svårt att se stadsbudet öfver axeln, i bokstafhg mening taladt. u ansåg sig emellertid värden böra skrida in med ett imperatoriskt skäms ni ingenting — han tyckte det der var för mycket spektakel på Södra teatern. Det ordet skulle han emellertid ej hasagt,tyi samma zonblick hade han Iwandell i strupen på sig. Det gick baklänges för värden och framåt för ILundell — såsom det on stadsmilitär egnar och anstår. Under denna strid kom värden i sin lilla vrå, och till yttermera visso sparkade Lundell omkull disken, full ed glas och kärl. Ett förfärligt skrammel uppstod häraf. Nu tyckte värden att tredje akten i denna tragedi gerna kunde börja, genom att låta hämnaren, ödet eller hvad man må kalla det allteftersom man betraktar don med moderna eller anfika glasögon — inträda, Dot är tydligt att vi mena polisen. Han , han såg och han — tappade, åtminstone till en Så snart polisen kom in, fattades han af Lundell i kragon, och så bar det af mot en kamin, Kaminen föll omkull, röret ramlade ned, men polisen, han stod, han. Han kunde icke falla, Blott vika kunde han. Vare det nog sagdt, att polisen fick Lundell och Andersson — som cgentligen ej varit annat än en ho Panza åt denne don Quixote — ut genom S mera p skapat upp i salongen igen och åsåg tredje a iksom ingenting hade händt. Gör mig sådana entreakter efter! Recenseringen af det hela, som tillhör polisdomstolen, var efter vanligheten enformig. Den började i går. Såväl Lundell som äfven Andersson nekade till alltsammans. ndell var allde skyldig. 7 Få nu hö om det Jåter på samma sätt nästa måndag. : KOCK TRA KT TS DNR FO ESR STYRA TTT