Dagens Nyheter – 20 december 1873, sida 1

— 265 — : klå — Min .älskling!. mitt. lif! hviskade, lorden. obvlletla Han förde henne åter till -eldstaden, ock sedan han, tagit plats i en. fåtölj, föll hon på knä bredvid :shonom-och lät sitt lockiga hufvud hvila mot. hans. bröst. . 0 TT . Hemmet, förut så tomt och.ödsligt, var nu honom kärare än:hvarje annat.ställe,.....— Huru! har du varit alldeles ensamj. barn, och det i skymningen till? -frågade han kärleksfullt, i det han smekte -henst nes hår. EEE bol 4 — Jag är alltid helst allena, när: du. icke. är hos mig, svarade hon. Utan dig känner jag mig ensam, hvarhelst jag befinner-.mig; och när. jag icke har: något sällskap, kan jag åtminstone ostörd få tänka på dig. 3: j — Aincilla, du älskar. mig. för mycket. Hennes leende sade mera än: orden, då hon svarade. i nera — Jag har ingenting annat. än min kärr lek att gifva dig till tack för allt, som jag, är dig skyldig. os — Mig skyldig! sAck! det är i stället jag som står i skuld till dig. Hennes smekningar, hennes ömhet gjorde Strathmore så lycklig; visst hade. han älskat henne redan innan de. blefvo gifta, men nu älskade han henne oändligt mycket mera. — Jag upprepar hvad jag sade dig helt STRATHMORE, II, 34