Dagens Nyheter – 20 december 1873, sida 1

dare?... Nej, mig smärtade blott den tanken, att möjligen... — Att hvad? — Att... att, hviskade hon först helt sakta och sedan hastigt, att du icke älskade mig så som du en gång älskat henne. En rysning genomlopp hans ådror; men han förlorade icke ännu en gång fattningen. — Då har du haft rätt, Lucilla, svarade han mycket allvarligt. I dig älskar jag oskulden — i Henne älskade jag synden. Ligger väl häri något skäl att afundas henne, du mitt goda, renhjertade barn, som icke .ens har en föreställnmg om lastens vederstygglighet? — Ack! då, ropade hon med strålande ögon, är jag säkert mycket dyrbarare än hon för ditt bjerta?,. — Gud är mitt vittne, Jat. fusen. gånger dyrbarare! Och nu eftersom Jag erkänt din rättighet att fråga mig om allt, skulle jag äfven vilja bedja , dig. om något, som det beror af dig att. bevilja. . Det förflutna är dödt; och om du tvingar mig att blicka tillbaka derpå, så tvingar du mig och att i minnet återkalla vissa år af mitt lif, som jag måste förbanna.. Historien om min vanvettiga kärlek för den. qvinna,om hvilken du talat skulle jag ej kunna berätta, utan att upprifva många gamla sår. Jag ber dig derför att bespara mig detta, Vill