Dagens Nyheter – 17 december 1873, sida 6

att pressbyrån har officiöst underrättat de franska tidningarne om att hvarje klander af den afkunnade domen skall ha till följd att den tidning som ger luft åt något sådant genast blir indragen. De moderata tidningårne uttala dock sin förvåning öfver att samma krigsrätt som efter lagen dömt till döden gör lagens uppfyllande omöjligt genom sin nådeansökan och fråga skälfvande om den till döden dömde icke är ett försoningsoffer som de besegrade bringa härarnes Gud för att få honom att kasta ett nådigt öga på Frankrike. Rojalisterna fordra, att eftersom Bazaine blifvit dömd äfven Gambetta genast skall ställas under åtal och bonapartisterna gå ännu längre — de fordra, enligt Pays, att äfven Trochu, Paris olycklige kommendant och kapitulant, skall anklagas. I utlandet, säger Berlingske Tidende, uppfattas saken olika, dock står man i de flesta fall på den dömdes sida. N. Wiener Tagblatt meddelar en längre artikel med rubrik Offret i Trianon, i hvilken yttras: rättegången har slutats, vi säga det med bestämdhet, med en dom öfver hela Frankrike... Hvad. de tre första frågorna beträffar äro de af den beskaffenhet att man icke kan fatta huru de kunnat bejakas... men man ville ha ett offer och man har funnit det:i Bazaine. En af Bazaines värsta fiender, Neue freie Presse, äfvenledes i Wien, säger: Bazaine har blifvit dömd mera af hat än af sträng rättvisa. Den som tviflar härpå erinra vi om fanfrågan och om anklagelsen för kapitulation i öppen mark. Den sista beskyllningen är rent af dum. En general, hvars arm6 ligger i ett förskansadt läger vid Metz och som konspirerar under fästningens bastioner, är icke i öppen mark. Den artikel, efter hvilken Bazaine är dömd, kan alltså alldeles icke tillämpas på honom. En brefskrifvare till Köln. Zeitg från Berlin skrifver: För domare utan förutfattade åsigter skulle intet vittnesmål ha vägt tyngre i vågskålen än prins Friedrich Carls, som betygar den franska marskalken sin fullkomliga högaktning för hans försvar af Metz. Har detta emellertid ej kunnat göra något annat, skall det dock i historien rädda Bazaines heder mot plumpa anklagelser och gjorde dessutom en afrättning omöjlig. Uppställningen af frågorna om huruvida Bazaine gjort allt hvad pligt och heder föreskref var för den anklagade så ogynsam som möjligt. Ty efteråt kan man utfundera tusen saker som han i sitt läge kunnat göra. Utan tvifvel har han försummat mycket och begått många fel, men hvem har icke det? Afven Fredrik den stores och Napoleon den 1:stes fälttåg ge rum för mycken kritik. Men fransmännen ha hvad de ville ha: en syndabock. Bazaine är dömd och nu äro de blott förrådda, ej besegrade. Vi. skulle ännu länge kunna fortsätta att meddela utlåtanden ur den utländska pressen, hvilka åtminstone kunna visa att vi ej stå ensamma, äfven om de ej bevisa — för de af förutfattade åsigter intagna — att vi ha rätt. Men för denna gång må det vara nog. Vi vilja blott till sist, efter en fransk tidning, omnämna det intryck domen. gjorde på de vid afkunnandet i rättegångssalen närvarande: Då domen var uppläst, hördes i salen icke ett ljud, icke ett mummel; alla voro som slagna af skräck. Der funnos icke tjugo menniskor som väntat denna utgång. Man var i synnerhet förvånad öfver domena enstämmighet. Ett stort antal damer gräto. Mängden utanför hörde likaledes i tysthet på domen. Blott i Paris höjdes glädjerop vid jernvägsstationen St Lazare, då de första resandena från Versailles meddelade den sorgliga underrättelsen. or ror SV lr URL NARAISR Lt FAR PES SAR tt TN Rts NYE KR a Rn