Dagens Nyheter – 17 december 1873, sida 1

igenom han på sanningens bekostnad skulle kunnat afvisa gin anklagare. Hvar och en som nu såg honom skulle af innersta hjerta ha beklagat den man, hvilkens ädlaste sträfvan och bittra ånger visat sig fruktlösa. — Ni — ni — stammade han; derpå tystnade hans stämma. Icke för sin egen skull var han förtviflad, utan för hennes, som genom denna upptäckt skulle bli i en så hög grad olyckliggjord, Valdor betraktade honom utan minsta deltagande. Svartsjukans onda ande beherrskade honom och. förhärdade hans hjerta. — Ja, jag. Här, der ni sköt honom svär jag: hon skall erfara, att den hand; som vill föra henne till altaret; tagit dens lif, som gifvit heune lifvet. Skall hon väl äfven seda. vilja följa er? Fråga henne sjelf! — Hon skulle ej kunna det — ty denna underrättelse blefve hennes död. — Hennes död! Nåja, det är bättre att hon dör än gifter sig med sin fars mördare, inföll Valdor, byvilken sorgen gjorde grym och hänsynslös. Vill ni skona hennoe, så afstå från giftermålet. Svär vid er ära att Lucilla aldrig, om jag lefver eller dör, skall bli er hustru; hvarom icke skall jag till hvad pris som; helst hindra denna förening och upplysa henne om, hvem och hurudan ni är. Hon är Errols dotter, hon skall få höra, hura han föll för den väns hand, som han höll kärare än en broder, STRATHMORE ÅL, 31