Dagens Nyheter – 15 december 1873, sida 1

NUV AA LIMVAÄNI LJ JILL II LIIU AD Är ock detta en förvillelse, så skonen mig, I visare Gudar! Lady Castlemere satt i sitt arbetsrum, tänkande med smärtfullt deltagande på sin stackars dottersson, som nu lemnat dem, då Strathmore inträdde och nalkades henne. Hon såg på hans anletsdrag, att han hade något vigtigt att meddela henne; och en mörk aning hade redan framkallat fruktan i hennes själ, då sonen utan vidare förberedelser yttrade till henne: — Min mor, låt det förflutna för alltid vara begrafvet — Lucilla blir min hustru. — Din? — Ja, Hvarför icke? Detta i trotsig ton framställda hvarför icke,, tycktes utmana den makt, som ville göra honom besittningen af henne stridig. — Hvarför? Och det frågar du, Cecil? Hon steg upp och ställde sig midt framför honom; i hennes ögon lästes:samma köld och obarmhertighet, som han sjelf ärft med hennes blod. Hennes ord och blick träffade Strathmore såsom dolkstötar. Hans hufvud sänktes, hans läppar darrade — han hade intet att svara på hennes i sträng ton uttalade förebråelse,