Dagens Nyheter – 13 december 1873, sida 2

SE Då hans sinnesrörelse hindrade honom från att tala till punkt, och han vände sig bört, för att Strathmore icke måtte se hans tårar, inföll denne med en hos: honom högst ovänlig mildhet: — Som du vill, Eionel... Men iman du går, ber jag dig kommöv ihåg, att du i mig har din bäste vän. Du skall låta mig sörja för din framtid. a Den unge mannen -Kästade på Honom en förtviflad blick, då han hörde Honom nämna. framtiden; hvilken Hunmera syntes. honom såsom idel mörker. Derefter trycktd de krampaktigt hvarandrag händer och skiljdes: : Strathmore var lemnad allena — i val och qvak SEXTONDE: KAPITLET. I hyddan vid stranden. Skymningen hade redan börjat utbreda sig öfver skog och haf; aftonens skuggor blefvo . allt svartare och längre. Äfven i Strathmöres ensliga rum mörknade det mer och mer; men han gaf ej akt derpå, hela häåns. själ upptogs af det problem, som förelåg honom till lösning.