Dagens Nyheter – 13 december 1873, sida 1

Gud, som bevarat honom för et stor olycka och med barmhertig hand återfört henne till lifvet. x sk Invid sjöstranden stod i en skogbeväxt dal helt nära White Ladies en liten förfallen stuga, som beboddes af en gammal ock skröplig qvinna med sin dotterson. De voro fattigt folk, men dock i sitt armod städse färdiga att dela sin sista brödbit med dem som vöro ännu fattigare och att bjuda dessa en tillflyktsort under sitt tak. Vid soluppgången efter den stormiga nats ten hade de bland de lik; som vågorna uppkastat på stranden, funnit en qvinna, som hafvet behandlat så nådigt och så snartlemnat ifrån sig, att hennes hjerta ännu slog helt svagt, förrådande att hon fortfarande lefde. Försigtigt hade de upptagit och hemburit den arma samt vänligt lagt henne på ett af de halmläger, som tjenade dem sjelfva till bäddar; och ehuru: oceanen icke lemnat henne något annat öfrigt än lifvet, gjorde de sitt bästa och skötte henne med den mest : rörande barmhertighet — den barmhertighet som bristen bevisar -eländet. Här låg nu denna qvinna, som fordom var van att hvila i furstliga palatser, på den usla halmbädden. Ack! hvilken stor