krigets svarta fläck. Den är ett försök att på en enda menniska hvälfva ansvaret för mångas, för hela nationens fel. Den vill med några blodsdroppar borttvätta skymfen af den folkets korruption, som åstadkom en lagstiftande församling, nog eländig att votera ett dynastiskt krig utan anledning och utan förevändning. Krigsrätten har enhälligt uttalat sin ön skan att den fällde må blifva benådad, om blott till lifvet, eller äfven från degradationen känna vi ännu icke. Huru härmed än må vara, förringar denna nådansökan icke det sorgliga intrycket af att en sådan dom kunnat fällas inom en armå, der marskalk Leboevf går fri och oantastäd; fastän han såsom krigsminister medverkade till det vansinniga krigsanfallet, och der icke heller den oduglige general Frossard är anklagad. För Bazaines egen person kan man imellertid icke hysa medlidande. Hans framfart i Mexiko skulle hafva det straff, som för dåliga gerningar aldrig uteblifver.