Dagens Nyheter – 11 december 1873, sida 2

tystnad. EE ST ES YEN Smaå populära zoologiska notiser. XV. Grårparfren. Om fåglarne låge åt det hållet som vi menniskor, att de fällde alla möjliga sorters omdömen om hvarandra, så skulle man helt visst få höra en och annan utaf de mera gentila ibland dem påstå det gråsparfven vore en tarflig hvardagssjäl. Det är han också, men tillika menniskovän, ty der menniskor ej finnas, der träffas icke heller gråsparfven. Ja, man kan om honom gerna säga att han är minst halftam eller till hälften husdjur. I följd deraf bär han också ibland vetenskapsmän namnen Fringilla domestica. Sjelf är han så litet på sin kant som möjligt och derför har man icke heller dragit i betänkande att i hvardagslag kalla honom (utom gråsparf) både gråspink och husfink. För min del tycker jag att det förefaller som hade naturen sjelf danat gråsparfven till — arbetskarl. Så ämnar jag också titulera honom, om eller när några titlar ifrågakomma oss emellan, ty att kalla honom herre tycker jag passar lika litet som att kalla en tjenstförrättande stationsinspektor eller stationsförman kapten eller löjtnant, för såvidt man nemligen icke har någonting att göra med dem såsom sådana. — Är en befattning icke för simpel för mig att gifva mig mitt bröd, så är jag icke heller för förnäm att bära titeln af samma befattning under det att jag är i utöfning af den. Hva sa? — Gråsparfven arbetar som en hel karl på sitt vis, derför må han gerna hedras med titeln arbetskarl. Ja, det är ett bråk här i verlden med det arbetet och med de titlarne. Men om ingendera delen kifvas och slåss gråsparfvarne. Gråsparfven slår helt fredligt ned sina bopålar i stad och på land ellnr öfverallt hvarest finnas menniskoboningar, för så vidt nemligen dessa boningar äro belägna ijordbruksidkande trakt ), ty ingen gråsparf umgås t. ex. med våra nomadiserande lappar eller deras vederlikar i afseende på lefnadssätt. Men då någon finner sig föranlåten att såsom nybyggare slå sig ned uppe i höga norden och det: på hans område första året ej synes till en enda fjäder af eller efter en gråsparf, infinner sig likväl, så snart första skörden vuxit på första teg, den lille bevingade arbetskarlen Gråsparf jemte hustru för att på samma gång sällskapa med nybyggaren och deltaga uti landtbruket: hålla sådden fri från insekter och tillvarataga de spillda kornen. — Fortare än nybyggarefamiljen ökas gråsparfsfamiljen. Gråsparfven är för oss alla vare sig stadseller landtboer ju en gammal vän och bekant — hvem månne, om icke just han, gaf oss första föreställningen, första begreppet om en fågel?! — Vi borde hålla af honom bara för det. Men hålla vi verkligen af honom? — Näppeligen hafva vi måhända ens tänkt på den saken — och hvarför icke i så fall? Jo, vi ega gråsparfven ständigt och ett gammalt landtligt ordspråk säger: Ingen saknar kon förrän båset är tomt. Tillämpningssferen för detta påstående är emellertid vida större än att blott gråsparfven skulle rymmas derinom. Arbetskarlen och arbetskarlshustrun Gråsparf hafva någonting högst anspråkslöst i hela sitt väsende, någonting prosaiskt, men ändå hvardagsoch hemtrefligt. Jag kan heligt försäkra med fullt anspråk på att blifva trodd, vore jag också vestgöte eller sjöman, att superiet icke gjort hans kinder pussiga, ej heller kaffedrickandet hennes anlete pergamentslikt, ty så långt har familjen Gråsparf ännu icke blifvit domesticerad. Han bär en blågrå och hon en brungrå kalott.S Härigenom är lätt att särskilja könen. Genom denna hufvudbetäckning skilja sig båda också från en sin nära slägting och umgängesvän pilspinken (Fringilla montana, Lin.), hvars hufvudprydnad är rödbrun. Att gråsparfven i öfrigt skall vara och är grå faller af sig sjelft som en gammal gärdesgård, men härtill komma också litet brunt samt ett. hvitt band på hvardera vingen, under det att pilspinken begagnar sig af två. Med få ord sagdt: familjen Gråsparf är klädd efter sitt stånd och sina tillgångar, ett icke alltid förekommande faktum bland oss menniskor. Både arbetskarlen och arbetskarlshustrun Gråsparf hoppa, fast litet klumpigt, på och med små helt näpna, korta samt splitter nakna, ljust köttfärgade ben. Familjen Gråsparf har fått sig en viss matordning föreskrifven i en bok, den största som ) Väl har man haft några få exempol på undantag rifrån, men det är kanske öfverflödigt att här redo