Dagens Nyheter – 11 december 1873, sida 2

nom — processen Bazaine. Men, mitt ärade herrskap, förlåten mig för min djerfhet: jag följer gråsparfven till Trianon och blir i ena person herrar Lachaud, far och son, hans försvarare. — Lika litet som jag vill den franske marskalken något illa, han må nu ha handlat hur egenmäktigt som helst (och jag bara frågar: hvem gör icke det il Frankrike ?), lika litet vill jag, att någon annan skall göra min lilla gråsparf för när. Det är minsann icke alltid så godt att vara hvarken marskalk af Frankrike eller — gråsparf i Sverige. Skulle jag för min enskilda del få välja mellan båda dessa befattningar, så gjorde jag visst som den gamle hederlige dannemannen, hvilken på ett herrskapskalas tillfrågades, om han ville ha mjölk eller: ölost: han betackade sig för båda delarne och bad att få — ärter och fläsk eller också surkål. Men vi antaga oss nu vara i Trianon-sur-Bois, inför krigsrätt, De anklagade äro Frangois Achille Bazaine, markalk af Frankrike, och Fringilla domestica, gråsparf från Sverige. Den förre är anklagad derför att han varit öfverbefälhafvare i ett olyckligt krig och den senare derför att han vill ha ut sin rätt. Fransmännen äro stolta och svenskarne äro snåla ; om lättsinnet å båda sidor vill jag nu icke tala, utan blott några ord till mina båda klienters försvar. — Jag är hrr Lachaud, far och son. — Herr president! Väl vet jag, att då nu två stackars syndabockar, Frankrikes marskalk och Sveriges gråsparf, skola dömas, så gäller det antingen lifvet eller ock intet — les extremes se touchent ; — men vore det ej då mera både vettigt och menskligt att, eftersom Frankrike befinner sig i upplösningstillstånd och vårt gamla Sverige i högönsklig välmåga genom flera års på hvarandra följande rika skördar, hvilka uti — bränvin smälta ner och dö, få stiftad en lex in casu, hvilken kunde anse Bazaine förvunnen till straffet att aldrig mera få föra öfverbefälet öfver en fransk krigshär, och gråsparfven att hvarje sommar utsättas för skrämseln af ett — hampspöket? — Upplysningsvis kan jag dock nämna, att gråsparfven alldeles icke på längden är rädd för ett hampspöke af gammalt skrot och korn, d. v. s. två korsade stakar med några trasiga f. d. klädpaltor på, nej, styfvare skall det vara än så, men också mycket enklare. Man sätter några streck öfver och bredvid de ställen, som äro utsatta för gråsparfvens påhelsningar och här och der vid dessa streck binder man fast fjäderpennor, så att de svänga för vinden. För slik tillställning hyser gråsparfven rätt mycken respekt. Och någonting vidare har jag icke i egenskap af hrr Lachaud, far och son, att andraga för eller emot Bazaine och gråsparfven. (Forts.)