Dagens Nyheter – 10 december 1873, sida 2

Article Image
Musik. Hr B. Fexer gaf i söndags en konsert, bestående mestadels af smärre, men i allmänhet lyckligt valda nummet. Hr F. sjelf visade sig vid detta tillfälle såsom pianist ega en solid talang af finare bildning: ren stil, smakfull fras, vackert anslag. Utom sina båda pianonummer (hvaraf vi blott hörde det senare) röjde hr F. äfven en utmärkt ackompagnementstalang — en säker probersten på musikalisk bildning. Bland öfriga företeelser väcktes en viss nyfiken spänning af en tenor (hr Sellman), synnerligast då han lärer påtänka öfvergången till artistlinien. Med goda studier bör han ock kunna bli en vinst för sångscenen: i barcarolen ur Lalla Rookh och tenorarian ur Joseph ådagalade han en ren och metallisk stämma af välklingande timbre, användbar för både lyriska och egentligen dramatiska partier. Föredraget saknade ej uttryck, intonationen vittnade om rent öra, och artikulationen var rätt tydlig. Ansatsen var naturligtvis ännu ej rätt korrekt och visade helst i höjden benägenhet: för gutturalljud, en benägenhet som hos oss redan förderfvat ett par goda tenorstämmor och derför med all makt bör motarbetas. Energiska studier i teknisk och estetisk riktning skola nog bringa saken i ordning, om hr S. nemligen förstår att taga sig tillvara för röstoch smakförderfvare och derjemte icke i förtid afbryter sin skola för att på allvar kasta sig in i praktiken. En annan amatör lät uti en aria ur Trubaduren höra en stark stämma (hög bariton), men ock det olyckliga tremolomaneret, förmodligen till följd af en oriktig föreställning om den italienska stilen; bör söka göra ytterligare eröfringar på teknikens och intelligensens områden. Afven hörde man Vitellias stora scen (ur Titus), hvari fröken Wiesece ådagatade en liflig uppfattning helst af den deklamatoriska delen. Äfven voro hennes djupa toner fria från det eljest ej ovanliga brummljudet, hvaremot intonationen möjligen af rädsla stundom sträfvade något för högt. Åtskilliga andra nummer förekommo, dem vi dock saknade tillfälle att öfvervara. W. B.

10 december 1873, sida 2

Thumbnail