Dagens Nyheter – 10 december 1873, sida 2

ort. Jordbruket försummas allt mer och kommer slutligen i lägervall. Ett jemförelsevis stort antal nötkreatur utfördes under sistlidne sommar och höst från länet, såsom det syntes större än något föregående år, ehuru då ingen egentlig foderbrist genom missväxt var att befara. Man syntes allmänt ha för afsigt att minska kreatursantalet för att få tillfälle att sälja foder. -Träpatronerna påstodos ha varit förläggare för dessa vidsträckta kreatursuppköp, i afsigt att få djuren ur landet, på samma gång det här och der af dessa träpatroner bjöds för ett och annat mindre parti hö öfverdrifvet högt pris, för att inlocka jordbrukare på denna jordbruket förstörande spekulation. Man trodde sig derigenom kunna dominera höpriset. Huru denna spekulation, utgående på att lura de stackars bönderna, kommer att lyckas, skall nog komma att visa sig under vinterns lopp. Ända bort i länets aflägsnaste bygder ligga ständigt agenter ute för att uppspåra om någon skogsbit ännu finnes qvar att få köpa; och märkvärdigt nog finner man här och der ännu sådana, till och med på ställen, hvarest man förut icke anat att det skulle finnas ett enda dugligt träd. Våra skogstjenstemän, jemte en hel mängd andra personer, äro ständigt sysselsatta med skogstaxeringar och förtjena derpå vackra pengar. Personer, fullt bekanta med förhållandena, påstå visserligen att de betydligaste och värdefullaste skogsbestånden inom vårt vidsträckta län redan äro bortsålda, men spekulationen på de bitar, som äro qvar är nu så ifrig och feberaktig att man bestämdt kan påstå, att icke ett dugligt träd om ett par är finnes qvar för egarne till marken. Alla skogsförnödenheter inom länet äro också oerhördt dyra. Det lilla vedförrådet som behöfves i vår lilla stad betalas till relativt högre pris än i sjelfva hufvudstaden och en tolft vanliga entums-bräder betalas med 10, 12 å 14 rdr. De skogsköp som uppgjordes för längre tid sedan voro alltid ställda på 30, 40 till 50 års afverkning och på denna afverkningstid äro de värdefullaste af länets skogar afyttrade. Den jemförelsevis största arealen, som bortsålts under de senare åren, då spekulationsfebern varit större, är deremot såld på en afverkningstid af 10, 15 å 20 år. Man kan sålunda numera med temlig äkerhet räkna ut den tidpunkt, då Jemtlands vidsträckta och värdefulla, från förfädren ärfda skogsmarker äro sköflade. De som gåfvo oss dessa skogar i arf närde sig af dem på sitt sätt, de beredde sitt bröd af dem, och i skrifter från förra århundradet ser man ofta varningar att icke skada skogen genom för mycken barktägt till bröd. Hvad skola vi lemna i arf åt våra efterkommande? Sköflade skogar och ett försummadt åkerbruk. Den väntade nyaskogslagen, i så lång tid förberedd och som man hoppas skall blifva en hämmsko på förödelsen, låter så länge vänta på sig, att den sannolikt kommer att reglementera för skogar som icke mera finnas till. Man har heller icke så mycket att hoppas af denna lag, om den någonsin blir färdig, då man betänker huru djupt skogssköflingsintresset är inrotadt i våra lagstiftande församlingar. Krisen närmar sig med stora steg äfven vår aflägsna bygd och synes redan haft sitt inflytande på dess penninganstalter. Sundsvalls enskilda banks kontor i Östersund säges redan vägrat lemna pengar på accepter åt betydande skogsmagnater, hvarjemte den på senare tiden ställt alla korta papper att infrias den 24 december, således på sjelfva julafton (trefliga julklappar!), då en större strypning förberedes. Detta synes dock mera som ett skrämskott och påstås vara föranstaltadt af de större trämagnaterna i Sundsvall, af hvilka flertalet är delegare i banken, för att undertrycka eller åtminstone hämma en svärm mindre kapitalstarka skogsspekulanter och afverkare, så att de förstnämda mera fritt måtte få tillfälle att beherrska arbetsoch foderpriser. (Forts. XX— 00 —X—zXXAEQLWXTREX —