Dagens Nyheter – 10 december 1873, sida 2

Från Jemtland. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Den korta, alltför korta, men herrliga sommaren har flytt bort och den långa, alltför långa vintern har infunnit sig sedan vi sist meddelade något från Jemtland. Man bör dock icke ha alltför stora anspråk på en korrespondent från detta snöns och frostens förlofvade land. De ämnen som kunna vara af mera allmänt intresse äro så ytterst få och så lätt uttömda, då man icke besitter den ovanliga förmågan att kunna komponera, eller såsom det heter koka soppa på spiken. Visserligen har under tiden något ovanligt, något som icke händer ofta, näppeligen en gång under hvarje århundrade, inträffat, nemligen ett konungabesök, för hvilket dock tidningarne på sin tid så minutiöst redogjorde, att de började bli något tråkiga. För vår del hade vi ingen benägenhet att deltaga i den för öfrigt storartade glorifieringen. .. Då man öfverallt, hvarest han for fram, sökte inbilla kungen och oss alla andra syndiga dödlige, såsom vi hörde en gammal landtprest i den största häpenhet och med darrande läppar förklara, att han (kungen) var sänd af Herren samt att hela den samlade menigheten ännu lefde i den barnatron att han var Herrens smorda, ja, till och med att sjelfva naturlagarne stufvade om sig för hans höga nöje; då blir verkligen en stackars: brefskrifvare stum. För öfrigt syntes oss som kungens uppträdande var ganska menskligt och gjorde ett godt intryck på alla de personer som kommo i närmare eröring med honom. Han umgicks så folk: ligt med bönderna, att hans afsigt att med tillhjelp af Norrland åstadkomma ett starkt regeringsparti bra tydligt tycktes skina igenom. Att detta lyckas så länge regeringen gynnar denna landsorts intresse torde vara att antaga. Hvarest för öfrigt en folksamling helsade statschefen, blandade han sig deribland; samtalande och gifvande råd — i samma stil som en vis fader råder sina små, råd behöfvande barn. Vi hörde honom på ett ställe råda bönderna att inhösta sin sädesgröda före den 10 augusti, emedan vi då vore säkra om en frostnatt. Rådet bevisar att Herrens smorda äfven någon gång kan misstaga sig, och att det lyckligtvis icke följdes ha vi skäl att glädja oss åt. Men allt det der är nu förbi och det torde komma att dröja länge innan det aflägsna Jemtland åter får sola sig i den kungliga glansen. Visserligen påstår man att kunen lofvat återkomma om 10 år på den då ärdiga jernvägen, och om detta löfte vore tillförlitligt, hade hela Jemtland, för att icke säga hela Norrland, den största anledning att åter emottaga honom med det mest storartade jubel, ty han hade då. bokstafligen inom Sveriges. gräns eröfrat Finland åter. Hvad de jemtländska förhållandena i öfrigt beträffar, tyckas de blifva allt mera upp-: och nedvända och besynnerliga. Kommer icke snart en kris eller ett frostår och anställer sin tuktan bland befolkningen, skall den, isynnerhet den yngre delen deraf, snart nedsjunka i en lättjefullhet och: vällefnad, hvarifrån det torde blifva svårt att åter höja den. Det är besynnerligt att icke arbetsfolk från andra orter strömma hit i massa. En simpel dräng, hvilken nödtorftigt kan handtera de vanliga redskapen, yxan och spaden, betingar en lön på 3, 4 å 500 rdr pr är, och dagspenningen har under sommaren och ända ut på hösten, med dess korta dagar, varit 3, 4 å 5 rdr. Den stora förtjensten stannar vanligen hos kramhandlarne; krögarne och de många handelsholagen, hvilka uppstått i alla länets socknar och utgöra lika många öloch vinkrogar. Lifsförnödenheterna äro dyrare än på något annat ställe inom fäderneslandet och hvarje 20 skålp. varor betingar sig 2 rdr och mera frakt från närmaste. kust