Dagens Nyheter – 9 december 1873, sida 2

o . Bref från Helsingborg. i (Från en tillfällig korrespondent.) Den 6 dec. 1873. Stadd på längre resa, blef jag här opåräknadt uppehållen i följd af omständigheter, som ju ej behöfva nämnas. Nå ja, då man första gången besöker en plats, bör man väl kunna finna sig i att ligga öfver ett par dagar och i all synnerhet om denna plats är Helsingborg, en stad, hvilken, som bekant, företer en rörelse och ett lif, hvartill ingen svensk småstad kan visa motstycke. Af min unge och särdeles hygglige värd, hr Sjöström på hotell Munthe, erhöll jag nödiga upplysningar för att kunna lokalisera mig i det forna röfvarenästet Helsingborg, som numera och sedan lång tid tillbaka räknas till de hyfsade samhällena. Kl. omkring 8 i dag på morgonen begaf jag mig således ut att se mig om och styrde först min kosa till hamnen, der en förfärlig brådska syntes råda. Det lyckades mig att för ett par sekunder hejda en arbetare, hvilken jag frågade hvad det var för ett stort hus, som låg tätt vid hamnen. Det är tullhuset, svarade han mig, och det borde jag ha kunnat inse af mig sjelf. Jag gick vidare och höll på att törna emot två landtmän, af hvilka den ene frågade den andre, om de ej båda tillsammans skulle besöka folkhögskolan i tullhuset, och den tillfrågade gaf jakande svar. Vid ordet folkhögskola spetsade jag öronen och beslöt att följa mina gubbar tätt efter. Ja, verkligen! I en stor och treflig sal sutto femton ynglingar lifligt intresserade att afhöra ett föredrag om elektriska telegmfen. Ynglingarne sågo belåtna ut, och ja var det äfven, frågande mig sjelf: huru minga personer på landsbygden ha verklig kinedom om denna ganska enkla inrättning, sm vi kalla telegraf, hvilkens konstruerande dek utgör en af menniskosnillets triumfer? 3edan föredraget slutats, frågade jag hvad oxaken kunde vara till det ringa elevantalet oa erhöll då ett svar, som något förvånade mg och hvars ironiska betydelse jag ej genit fattade. Svaret löd: Upplysningen här porten har nått den höjd, att endast dessa Taton anses behöfva ytterligare förråd af vande. Jag kom emellertid snart under fid med att egentliga orsaken till elevernas falighet heter likgiltighet. Här fick jag fist reda på att i detta samma Helsingborg fnes äfven en folkhögskola för flickor, och ägu vidare att derstädes i dag kl. 11 skulle hlas offentligt föredrag i helsolära af skolans alra lärarinna, fröken Tanström. Då jag yrade min önskan att åhöra detta föredrag föredrag af en svensk qvinna! — fruktie man att jag icke skulle erhålla plats, då ht säkert ingen enda af folkhögskolans s. k. nsmän samt föräldrar till eleverna skulle fsumma att infinna sig vid ett så märkligt tifälle, liksom män och qvinnor från staden sille drifvas, om ej af andra bevekelsegrund, så åtminstone af nyfikenhet, att öfverva föredraget i fråga. På slaget 11infann je mig emellertid i Helsan, der folkhögsllan lyckats erhålla en mycket treflig lokal 0å hvilken bar alla spår af utbildadt ordmgsoch skönhetssinne hos skolans styrelse eb lärarinnor. Jag fann mig snart nog emmastadd — ty hemtrefligt var här — vunterhet och belåtenhet lyste ur elevernas lickar och man kunde genast inse att dessa uckor från landet kommit i goda händer. Nigra ackorder anslogos på ett piano, och tikorna uppstämde med liflighet och förvåande rent och svenskt uttal: Sitter i högen Högättad höfding etc. ifter den välljudande och friska sångens slu framträdde fröken Tanström, enkel och anoråkslös, utan den ringaste tillgjordhet, tl en början något besvärad af de många maliga blickar, som fästes på henne, och hi sitt föredrag, vetenskapligt men populä, redigt och klart, framhållande särskildt növändigheten för föräldrar och lärare att bejerta barnens fysiska vård, visande att miga sjukdomar och lidanden, som följa me genom hela lifvet, uppkomma genom ett ofsvarligt försummande af de små. Föredrset var i allo utmärkt, väl förtjent att afiras och behjertas. Folkhögskolan har vat särdeles lycklig vid valet af lärarinnor, föra vilkoret för den goda sakens framgås. vilka hade då infunnit sig vid detta tillfäl, så ovanligt för stadens och ortens befohing? tom skolans egna elever och den manlig folkhögskolans personal syntes der inalles feneller sex åhörare. Oaktadt jag var främlin kunde jag ej annat än känna en rättmäg förtrytelse öfver en så häpnadsväckande likltighet å vederbörandes sida. 4 styrelsen annonserår om offentligt föredra hållande, att en lärarinna gör sig mycketesvär med ett sådant föredrags utarbetan:, allt för att bereda elevernas föräldrar ochmålsmän m. fl. tillfälle att se skolan i högdsdrägt, då man ej gitter besöka den i hvalagslag, och man härför belönas med demest hårdnackade likgiltighet — är detta ickei högsta måtto nedslående, är det icke destom ett prod på den svartaste otacksanet från landtbefolkningens sida? Att starvnarna gllla introggora giv för an ALT