Dagens Nyheter – 8 december 1873, sida 2

Ett dödsfall i Paris. (Bref till Dagens Nyheter.) Paris den 1 december 1873. Den svenska kolonien härstädes firade i går en smärtsam sorgefest, då den följde till dess sista hvilorum stoftet af den omtyckta och så högt värderade öfyersättarinnan fröken du Puget. Catharina Rosalie du Puget föddes i Hamburg 1795, dit föräldrarne, tillhörande Frankrikes gamla adel, tvingats att fly under skräckväldets tider. Efter att ha tillbringat några år i Tyskland, for familjen öfver till Sverige, hvarest den vistades till Restaurationen, som efter Napoleons fall 1815 öppnade Frankrikes portar för den emigrerade familjen. Efter denna tid började hon sysselsätta sig med literära arbeten, och med den grundliga kännedom hon egde i franska och svenska språken, hvilka båda voro hennes modersmål, började hon en serie öfversättningar på franska språket af en mängd af våra bästa literära alster, bland hvilka vi särskildt nämna: Ågardhs Sverige, Fryxells historia (Gustaf II Adolf) Nordens Eddor, största delen af Fredrika Bremers arbeten, romaner af friherr. Knorring, fru Schwartz, fru Emilie Carlen, Onkel Adam m, fl. — Vi vilja ej tillåta oss att här ingå i någon kritik öfver hennes arbeten; allt hvad vi kunna säga är, att de äro öfversatta med en klarhet och renhet i stil, med en mogen kännedom af våra seder och bruk, samt att de alla genomandas af en djup och varm kärlek till vårt land och språk. Denna kärlek egnade hon ock åt allt svenskt, och hennes största glädje var att ständigt se sig omgifven af sina kära svenskar, och då hon insomnade i den eviga hvilan, fredagsnatten den 29 november, var det med det svenska språket på sina läppar. Jordfästningen egde rum, som ofvan nämts, i går i kyrkan St. Rochs Jungfrn-Mariakapell. Efter messan fördes den bekransade kistan till kyrkogården Pöre Lachaise. Sedan den nedsatts i grafven och abbön läst den sista bönen, framträdde öfverstelöjtnant Staaff till grafvens rand och tolkade med några hjertliga ord den ädla gamlas stora förtjenster och tackade henne i svenskarnes namn för hvad hon varit, hvad hon gjort för vårt land och för vår litera tur. Och instämma vi med honom i att önska ett: Frid öfver hennes stoft, välsignelse öfver hennes minne.