Dagens Nyheter – 8 december 1873, sida 2

kommer nu mycket väl ihåg alltsammans, Det var vid det tillfället Strathmore, den tigern, sköt ihjäl sin gamle vän Erroll. Jag ber om ursäkt, att jag ger honom en så föga smickrande benämning; han är väl, kan jag förmoda, fortfarande er vän? — Ja, och en vän, som jag högt värderar. — Då ber jag ännu en gång om ursäkt, men ordet kom öfver mina läppar, utan att jag tänkte derpå, sade öfversten, i det han blåste ut ett digert rökmoln. Jag har sjelf dödat en hel mängd menniskor i fält, men jag kan icke neka, att den der affären föreföll mig, högst vidrig. Mån läste alltför tydligt i Strathmores ögon den fasta föresatsen att döda rivalen. Såsom bröder hade de lefvat tillsammans, och han sköt dock ned honom som en hund och kände sedan ingen ånger deröfyver. Jag skulle vilja slå vad om att Strathmore för längesedan glömt hela historien, eller hvad menar ni? — Jag har aldrig hört honom tala derom, och äfven alla andra tyckas numera ha förgätit den sorgliga händelsen. EESHärt synnerhet hvad som stora män gerna vilja ha bortglömdt... Strathmore har emellertid såsom. statsman rönt en oerhörd framgång. Jag gillar visserligen icke hans politik, men en stor förmåga kon jag likväl ej frånkänna honom.