Dagens Nyheter – 8 december 1873, sida 2

måste dö, kan det ju vara likgiltigt, huru vi dö; icke sannt? Om ej olyckshändelser, epidemier och krig gång efter annan ryckte bort en mängd menniskor, så skulle vi komma att lida mycket stora obehag i följd af en alltjemt tillväxande öfverbefolkning. Ingenting är så obefogadt som att klaga öfver de visa, en gång för alla bestämda lagar, som beherrska naturen... Jag markerar kungen, dOrval. Ett nödskott lät nu höra sig midtunder stormens tjut. Strathmore satt dock lugn vid spelet; här liksom i politiken var han van att följa en viss taktik, vissa bestämda reglor, dem erfarenheten lärt honom, och genom hvilkas iakttagande han alltid vann det föresatta målet. Hvad han nyss yttrade, innebar, för öfrigt hans uppriktiga mening, Statsekonomien bekräftade dess riktighet, Att menniskolif onödigtvis spilldes, var för honom fullkomligt likgiltigt; hans kalla, logiska verldsklokhet lärde honom, att tusenden, som genom olyckor eller krig förgås, icke göra samhället något afbräck, och denna lärdom hade Gen verkan på Honom, att han betraktade förnuftiga varelsers död med lika litet deltagande, som man vanligtvis egnar nötkreatur, då-ds föras till slagtbänken. När han under ett tillfälligt uppehåll i spelet lit sina ögon öfverfara rummet, blef han varse Iucilla, hvilkens blick med ett