Dagens Nyheter – 5 december 1873, sida 2

SO RV förseglade det och försedde det. med utanskrift. . Härunder vände han ryggen åt fönstret: och hörde icke att-hon följde bonom, märkte icke att hon. stod bredvid honom; förrän han kände sin har.d vidröras af hen-: nea läppar, och när ban då vände sig oi, såg han, att hennes ögon voro med ett badjande uttryck fästade på honom. — Lord Cecil, sade hon, bvarigenom har jag ådragit mig ert misshag? År ni ond på mig? — Jeg kan aldrig bli ond på dig, Lucills? — Men ni. betraktade mig nyss: med så mycken köld — och ni tslar icke såsom förr. med mig. Vet ni bastämdt; att jag icke förtörnat. er? Han böjde sig ned intill henne, och hans stämma darrads, då han genmälde: — Lucilla, .tro mig, dä jag en gång för alla säger dig, att du endast då tillskyndar mig smärta, när jeg ser dig icke vara lycklig, och att du lyder mig bäst, gläder mig innerligest, när du låter mig se, att iögen otillfredsställd önskan, intet bekymmer göm mea i ditt bjerta. Der ligger ett bref; jag önskar att du måtte läga det med eftertaike, och icke lemna .gigot star, förrän du noga besinnat dig. Til i morgon vid den här tiden. bör du ha hunnit bli fullt ense med dig sjelf; svera mig då. Han kysste henne på kinden, såsom