oo FRA p Valdor släppte hennos hand och vände sig med den fulländade verldsmannens min och ton till Strathmore; — Mylord, sade han, jag sade i dag till fröken Lucilla, att ni och jag haft så mångå gemensamma vänner, att jag var öfvertygad, det jag äfven känt hennes far. Var det fallet? — Äfven jag sade er ju för en tid sedan, att jag icke tviflade derpå. — Men ri tillade, att nitog för sfgjordt, att jag icke kunde erinra mig honom. Mon Dieu! hvarför skulle jag ha ett så dåligt minne? Vänta litet! Jag tror, jag en gång var bekant med en de Vocqsal, tillhörande Wiens byråkrati; var det han? — Nej, han tillhörde icke samma familj. Jag vet, hvem ni menar, men han är för närvarande guvernör i Galiziep. Af Lucillas anhöriga finnes ingen mera i lifvot, Strathmores svar lät så naturligt, att Valdor för ett ögonblick lät narra sigderaf. i igen stod hans öfver fa och innan han i detta afseende hann blifva fullkomligt ense med sig sjelf, inträdde en kammartjenare och lemrade honom e6n depesch, på hvars utanskrift ordet angeläget lästes. Valdor bad om ursäkt och aflägsvade big ur orangeriet för stt tags del af depeschens innehåll. Strathmore befann sig allena med Lucilla;