Dagens Nyheter – 2 december 1873, sida 1

0 NE ST nr Den unga flickan vände sig till honom med-ett uttryck af glad förvåning. — Ah, tror ni det? utbrast hon. — Jag anser det ganska sannolikt, eftersom jag. varit. bekant med de aldra flesta af Stratbmores vänner. Jag måste fråga honom sjelf :härom. Huru kärt. skulle det icke vara för mig att erfara; att: den, som stod. er: så nära, en gång varit min personlige vän! Valdors blick och ton gåfvo dessa ord en ännu djupare betydelse än. de i sig sjelfva inneburo; Emellertid: såg Lucilla. på honom med: naiviteten hos ett.barn, hvilket känner sig tacksamt för det intresse, som visas dess fader, men icke har någon aning om den hyllning, som gömmer sig .derunder. — Ja, anade. hon, han var innerligt afhållen af min förmyndare; och ni kan sluta till styrkan af det band som förenade dem, om ni tager i betraktande den ömhet och de-omgorger, hvilka lord Strathmore endast för min fars skull bevisar mig. öka häraf ser man bäst, !att det finKänsla lion: ft trathmore. och jemväl ett präpnnns stort. äde. SR fastän Jen den: anser honom för att vara på förskräckligt sträng och kall; — Ack! hvad vet väl nerlden om honom? Hon erkänner hans ovanliga snille, hon lyssnar till hans ovanliga språk. och beundrar bans statsklokhet, men hvad kan. hon väl