Dagens Nyheter – 1 december 1873, sida 2

— 134 — 0, hur kunde on gyinna förråda honom? sade kon, halfhögt. och i en.ton som man aldrig förr hört hos hanne, . Huru kunde hon öfvergifva honom, bereda honom sorg — kasta från sig en sådan skatt som hans kärlek? Lady Castlemere, förundrade sig öfver den egendomliga: betoningen af dessa ord och lutade sig. ned för att se henne i ansigtet; ty den misstanke, som. började vakna bos henne, var alltför förskräcklig, för att hon icke genast skulle söka förjaga densamma. Bättre, tusen gåvpger bättre kulle det ha varit — jdet kände hon — att Lucilla reden för längesedan fått höra den,ödesdigra historien, som man alltifrån hennes första barndom, så. sorgfälligt ,hällit hemlig för henne; bättre vore det,att hon ännu i dennasstond finge; erfara den nakna, förfärliga sanningen samt blefve nödgad. att med fasa och -sfsky betrakta den hand, som hon hittills kysst med så mycken ,hängifvenhet, än att den .farhåga;, som i detta ögonblick uppstått bos :Stratbmores moder, någonsin skulle besannas. ob atillar yttrade bon icke utan en viss stränghet, låt ej dina tankar förirra sig till tider; :som länge varit förgätna, om, hvilka du ingenting känner och som med dig icke ha någonting gemensamt. Sörj icke, mitt barn, då du ej har skäl att sörja Hvarför skulle väl du bekymra dig öfver din