Dagens Nyheter – 1 december 1873, sida 1

Men detta var icke den enda för de moderate sjelfve ledsamma följden af deras oklokhet. En vida svårare hade redan dessförinnan visat sig. De moderates fanatism mot hrr Dufra och Mankell hade drifvit andra kammarens majoritet till ytterlighet Den uteslöt vid riksdagens början alla Stockholmsrepresentanteina, utom två, ur de ständiga utskotten, och den beröfvade härmed Stockholmsbänken i andra kammaren allt det stora inflytande på riksdagsarbetenas gång som från dessa utskott utöfvas. Stockholm hade vid riksdagsmannavalet kastat handsken midt i ansigtet på kammarmajoriteten; denna majoritet hade tagit upp striden och så fullständigt som möjligt nedergjort sin oförsigtige motståndare. Ur partisynpunkt kunde vi, som sagdt, fägna oss åt en sådan seger, som påtagligt erinrar om Pyrrhi utrop; men såsom stockholmare kunna vi omöjligt undgå att känna grämelse öfver att hufvudstaden genom de moderates opolitiska förfarande förlorat den stora vigt och betydelse han hittills egt i riksförsämlingen. Efter vårt förmenande bör det radikala, det liberala Stockholm icke taga någon del i ett val, söm de moderate vilja göra till ännu en dylik Ssegert. Om de moderate ha lust att framhärda med att i blindt hat mot byråkratistormarena förgöra Stockholmsbänkei, så må de ock ensamme bära skulden för de deraf oänd-! vikliga följderna. Men må det vid valet blifva klart att det icke är Stockholm: som deltager häri, utan endast de moderate i Stockholm. De liberale och radikale tro vi bäst tjena sin sak och sin kommit genom att hålla sig fjerran från valurnan den 12 dec. Sedan de mode: rate kört kärran i dyn, skola vi vara nog starka att draga upp den: