Dagens Nyheter – 29 november 1873, sida 1

-—161 — fast vid hans arm, alldeles som då hon var barn, och smekande hans hand, såg hon upp till honom med en bönfallande min. — Ack nej! Hvarför dröja? Säg dem hellre genast, att jag icke kan — nej, jag kan icke! När Strathmore hörde dessa ord, intogs han af en ljufvare tillfredsställelse än han någonsin erfarit, alltsedan Marion Vavasour förstörde hans .samvetsfrid. — Bom du vill, så skall det ske, Lucilla. Jsg har blott din lycka i ögnasigte. Men vet du nu också riktigt säkert hvad det är som du afslår? Skulle: du icke först vilja tala med min mor om saken? Du är ännu så ung, och ett så briljant parfi... Hon gjorde en häftig åtbörd och inföll: — Hvarför finner ni nödigt att säga mig detta, lord Cecil? — Emedan min pligt som förmyndare fordrar det, icke emeder jag vill locka dig att taga till make ea man som du icke ölskar. Svaret lugnade henne, och sorgsenheten försvann från hennes ansigte, som nu i stället upplystes. af detta solklara leende, som hon ärft af sin fader. — Nåväl, då bor jag er att — om händelsevis någrs andra skulle tala med er på samma sätt som hertigen, ni måtte svara dem utan att först fråga mig. Säg dem: STRATEMORB. 16