Dagens Nyheter – 29 november 1873, sida 1

Landtförsvarets kassor och fonder. (Forts. fr: gårdsgsvumfet.) Märkvärdigast är dock förhållandet med allmänna beväringsfonden. Den bildades genom de från 1860 till innevarande år ingående friköpsafgifterna från vapenöfningarne i fred. De skulle enligt 1859—1860 års riksdags beslut användas dels till utbildande af beväringselter, Bom skulle utgöra underbefäl för den öfriga beväringen; dels till ungdomens tidiga öfvande i militäriska sysselsättningar. Emellertid visade sig snart att elitinrättningen ej hade den önskliga framgången, emedan för liten betalning erbjöds, hvarför fondens tillgångar för dess upprätthållande blott iringa mår togos i anspråk. Ej heller användes nämda tillgångar för ungdomens vapenöfningar, hvilket likaledes bidrog till fondens hastiga förstorarde. Det såg nästan ut, som om både riksdagen och regeringen glömt bort det ursprungliga ändamålet med dess samlande. Emellertid föll det regeringen in, att fonden skulle kunna användas för åtskilliga andra ändamål, hvarvid den likväl var så osäker på sin dispositionsrätt öfver densamma, att den den ena gången förfogade öfver dess användande med och den andra utan riksdagens hörande. Så begärde k. m:t 1870 på vintern riksdagens medgifvande att af fonden använda 200,000 rdr till nyuppsatt indelt manskaps förseende med beklädnadsoch utredningspersedlar, under förevändning. att stammens tillökning afsåg beredandet af ändamålsenlig öfning för beväringen! Men år 1870 på hösten disponerades: för sarmåns -mobilisering, utan riksdagens hörande; 247,614 rdr till trossens förökande, emedan den vore afsedd för såväl beväring som stam, 50,000 rår till sjukvårdspersedlar och 470,827 rår till beväringens beklädnadsoch utredningspersedlar. På vintern 1871 begärde k. m:t emellertid riksdagens medgifvande att använda återstående 230,000 rdr till landtförsvarets organisation; men på hösten samma år ansåg sig k. m:t utan riksdagens hörande kunna använda 300,000 rdr till beväringsmanskapets öfning under år 1872. I sanning besynnerligt! Med ,anledning af den hastiga tillväxten af beklädnadsdirektionernas behållningar förmena andra kammarens revisorer, att ettdera beklädnadsanslagen måtte vara för stora eller också slitningstiden för kort. Slutligen uttala de i afseende på frågan i sin helhet den åsigten, att samlandet af dylika betydliga fonder, hvilkas inkomster blott delvis användas, under det sjelfva kapitalen ej begagnas till fyllande af statens behof, måste synas så mycket olämpligare, som staten å andra sidan medelst lån måste bestrida en del af sina utgifter, hvarigenom den på samma gång lånar och kapitaliserar. Ett dylikt förfaringssätt kunde i någon mån försvaras, så länge riksdagarne blott sammanträdde hvart femte eller hvart tredje år, då plötsligt inträdande behof måhända ej med önskvärd skyndsamhet kunde fyllas, ehuru äfven då det mindre kreditivet för vissa fall fanns att tillgå... Men nu, då riksdagarne årligen äro samlade under fyra månader, synes tillvaron af dylika kassor och fonder alldeles olämplig samt blott ledande till en onödigt invecklad hushållning och förvaltning. Sjelfva tanken, att staten ss Lia ra RR LA a da TR RR ARR