Dagens Nyheter – 28 november 1873, sida 2

-— 180 Teende förfelade aldrig ätt smått förarga häns ldla kolleger. — Min käre Beauvoir, yttiade hen, jag behöfver väl icke säga, alt en förbindelse Med ert hus öfverträffar de ljusaste förhoppningar, som min Mmyndling för sin egen räknihg eller min mor och jag, i egenekap af förmyndare, kunna hafva byst. Och dock vill jag icke gifva något svar, förrän Lucilla sjolf vårat, emedan jag är favt besluter att i detta fall IMa henne helt och hället följa sin böjdlsö. Jag tror också, att vi ej behöfya fraktå att svaret skall blifva nekände: nån kan kKbappt tänka pig såbom möjligt, att markis de Bowdons friori skulle varda äfslaget. Härmed vår have ikds stolfhet på ett lyckligt sätt tillfredeställd; och hån fortfor att språka om psrtiet såsom 6D sfgjord sek. — Så måste jäg då bli den förste, som talar med henne om giftermål, tänkte Strathmore, då han blifvit silena. En högre rang skulle ixgen kuuna bjuda henne, hvarenda flicka i England bar skäl att afordas Könne detta parti; ty den unge markisen är ju en rätt vacker, älskvärd och baskedlig tok. Och just sådana bruka bli de bästa äkta män. Jag behöfver icke alls våra bekymrad för hennes framtid, om blott — hon älskar honom. Men ack! dertill är donna milda, oskyldiga varelse säkerligen alltför ranhiertad.