Dagens Nyheter – 28 november 1873, sida 2

Utrikes-Nyheter. Från Frankrike. En kännare af den franska politiken skall, efter hvad en Schwsiztidning berättar, ha uttalat den trösterika framtidsutsigten: Marskalken har fått sin fullmakt förlängd; alltså kunna vi hoppas på 14 dagars lugn.4 Detta är nu visserligen blott ett epigram öfver den närvarande ställningen; men i sjelfva verket förhåller det sig väl dock så, att ett fortfarande lugn, en fast ordning blott är tänkbar ifall de segrande grupperna vid omröstningen skänkt marskalken sitt förtroenile utan några tysta förbehåll, utan Bttha några andra planer i bakbåll, Men å ena sidan tyckes venstern vara fast besluten satt fordra statsgöromålens gång i öfverensstämmelse med den med knapp nöd uthängda skylten Republik; och å andra sidan dölja de segrande alldeles icke att de erna bruka det andrum de erhållit till att efter bästa förmåga skada republiken och till att, sedan de befästat den moraliska ordningen, så mycket bestämdare arbeta på monarkiens återställande. Lyckas det nu icke republikens president att hålla båda partierna i tygeln — om han n. b. vill det — så skall han råka mellan tvenne eldar och vi skola åter bli vittne till nya strider, blott kanske ännu mera skärpta, ännn mera hämmande för Frankrikes utveckling än de söm nyss skenbarligen blifvit afslutade. Men för att kunna upprätthålla lugnet hvad måste man göra? Skapa en diktstur! Vill han styra landet Cejelf och för sig sjölff, måste han ock låta landet umbära många af dess dyrbarsste friheter. Derför förutse fransmännen en tid af allt annat än lycka. Antingen militärdiktatur, eller ock oöpphörliga , utmattande, det inre lugnet och utvecklingen störande partistrider. De enda som fröjda sig äro de ultramontane, jesuiterna med eller utan tonsur. Huru allt än vänder sig, anse de sin sak betryggad. Deras oförsynthet växer ock för hvarje dag, och DUnivers, deras förnämsta organ, jublar af skadeglädje och utspyr Bitt gift mot allt hvad Frankrike har dyrbart af frihet inom politikens verld, mot allt hvad tiden arbetar på inom andens. I afseende på de ultramontane och deras fordringar blir det väl ock som Mac Mahon allra först kommer att lägga i dagen grunddragen af sin politik, och särskildt skall han väl i sitt förhållande till utländska makter snarast blotta sina klerikala tendenser. En antydan, ja, mer än en antydan, om den riktning i hvilkön ban ämnar gå har man i att Frankrikes antiklerikala sändebud i Schweiz och Italien lemnat eller nödgats lemna sina poster. Ryktena om större förändringar inom ministeren voro, som våra läsare sett af gårdagens telegram, ej sanna. Med få undanfag stå alla på sina gamia platser. Broglie har dock utbytt utrikesministerportföljen mot inrikesministerens, ett förebud till de antiliberala lagar fom regeringen skall komma att föreslå och sannolikt äfven få antagns, och på samma gång ett förebud tillännu -skärptare presstvårg och förföljelser möt allt som kan vilja ställa sig i vägen för de ultramontanes framfart och de ko Dängekes stämplingar. För öfrigt är, som bekant, ministörens sammansättning i det närmaste oförändrad. (Vi begsgoa bär tillfället att göra en rättelse till vårt i går meddelade telegram ; der står Cissey såsom krigsminister, en plats som dock f. n.innehafves af Du Barail.) Exkonunvgen Georg aft Hannever har i dagarne med oförrättadt ärende återvändt från Paris. Han hade snkommit dit i förhoppning att få ke sin vän prefven äf Chambord hålla mitt högtidliga intåg i Paris såsom Frankrikes konung. Tysklands guldanbud åt England. Vi meddelade för några dagar sedan att Tyskland erbjudit sig att bisprioga Englands bark med en större suima guld. Om denna sak föreligga nu följande närmsre underrättelser ur officiös källa: : — Under ett samtal som grefre Moster, Tysklands sändebud vid engelska hofvet, vyligen haft med lord Gränville, har den förre ombvämt att Tyskland skulle Känna sig lyckligt om det, i Händelse något sådant