Dagens Nyheter – 27 november 1873, sida 2

uppmanat att följa sig ett stycke. De gingo tillsammans ett par hundra alnar och kommo nu äfven öfver bron. De samtalade. Han fortfor i sin gamla enträgenhet att söka öfver: tala henne att flytta till sig, och hon vidhöll lika oförändradt sitt beslut att icke göra detta. Da hade gått förbi stället der stören låg, men då Larsen nu såg, att allt hopp för honom vore slut, återvände han efter det utsedda mordvapnet, fast besluten att nu fullgöra den fasansfulla handlingen. Med raska steg åter: vände han sedan till henna och gaf henne med stören ett våldsamt slag i nacken, så att hon segnade till jorden. Derpå gaf han henne flera slag, så att hon ej länge skulle behöfva plågas. Då han emellertid ännu tviflade på att hon var verkligen död, kastade han henne från bron ned i e:fven, nära intill ena flodbrädden, men som han fann vattnet der vara mycket grundt och han fortfarande plågades af tanken att hon möjligen ännu kunde letva, gick han ned och höll hennes hufvud under vattnet. Derefter begaf han sig ginaste vägen till länsmannen, berättade alla omständigheterna vid det ohyggliga brottet och begärde att bli arresterad. Vid de förhör, som med honom hållits, har han afgifvit den berättelse, som här blifvit i sammandrag anförd, samt förkla rat att han skulle anse det för välförtjent om han dömdes att lida dödsstraffet.