Dagens Nyheter – 27 november 1873, sida 2

AÅLV —äfventyr. Beauvoir, en godbjertad, vänlig man, hvisksdeemellertid till markis de Bowdon, då de straxt derefter lemnade biblioteket: ! — Han har sjelf för många år söedan skjutit ihjäl denne Erroll för en beryktad dams skull, och nu talar han om honom på detta sätt! Och de voro barndomsvänner till på köpst! En skicklig karl, Strathmore, mycket skicklig, men kall som is och grym som en Borgia. Vet icke, hvad ånger är! Så dömde de kringstående. Endast Valdor drog en annan slutsats af den besynnerliga likgiltighet, det fullkomliga lugn, hvarmed Strathmore uttalade Errolls namn och blickade på namnteckningen. Ena inre röst sade honom, att det var för Lucillas skull, Strathmore så talat. Han skulle ej — så resonnerade Valdor — ha ansett nödigt att förställa sig till on sådan grad för männen, som visste huru och af hvem Erroll blifvit dödad. Alltifrån denna stund förknippades i Valdors själ minnet af Erroll med tanken på detta barn, som var Strathmore så kärt; han kände sig allt mer och mer öfvertygad om, att Strathmores omsorg för sin myndling stod i något slags samband med hans känslor för den man, som han så kallblodigt tagit afdaga. Denna id6 begrundade Valdor flitigt; ty allt hvad som rörde Lu