Dagens Nyheter – 24 november 1873, sida 1

—— 0 den utbröt, innan någon afdelning af den s. k. brandkåren inträffade på platsen. Man behöfver ej ens detta medgifvande; ty äfven om YbrandkårenX kommit tidigare, hade utgången blifvit lika sorglig. Man har nog afatt känna — och detta framgår ur vittnesberättelserna — att för räddningsåtgärders vidtagande fanns ett rådrum af omkring en half timmes tid. Hade hufvudstaden varit i besittning af en i allo väl organiserad och ändamålsenligt utrustad brandkår, borde räddningsåtgärder ha kunnat vara i gång inom 10 å 15 minuter efter det att eldens utbrott bemärktes; och då dessa åtgärder i förevarande fall kunnat vara ganska enkla — det erfordrades nemligen endast att medelst ett par s. k. hakstegar bereda passage mellan fönstren i vindsvåningarne och fönstren i våningen närmast under brandbotten — hade alla de personer, som nu måste tillsätta lifvet eller blifvit till sina lemmar illa skadade, kunnat inom 15 å 20 minuter, från eldens utbrott räknadt, befinna sig i säkerhet. Man torde alltså vara fullt berättigad till det påståendet, att de vederbörande, som förorsakat uppskof med införandet af ett tidsenligt brandväsende inom hufvudstaden, äfven varit vållande till ifrågavsarande personers död eller ofärd, Den olycka, som nu inträffat, kan dock anses såsom en obetydlighet i jemförelse med de olyckor, som kunna inträffa. Ins. hyser i detta fall stora farhågor och har särskilda anledningar dertill; men det torde vara öfverflödigt att tala om hvad som kan inträffa, då det, som redan har inträffat, innebär väckelse nog. Dock torde han böra fästa uppmärksamheten äfven vid den sidan af saken, att hufvudstaden står inför landet i moraliskt ansvar för att de samlingar, mu. Beer, arkiver m, m. af oersättligt värde, hvilka finnas inom hufvudstaden, varda på bästa sätt skyddade mot förstöring medelst vare sig eld eller vatten, och att hufvudstaden äfven ur denna synpunkt är skyldig att ordna sitt eldsläckningsväsende på möj. ligast bästa sätt. i Att en reform af hufvudstadens brändväsende är af behofvet påkallad, torde numera få anses vara allmänt erkändt. Denna reform bör vara så mycket grundligare, som den nuvarande institutionen är helt och hållet i saknad af tillstymmelse till system ech eger sin största märkvärdighet derutinnan, att densamma utgör ett mästerprof på. huru ett brandväsende icke bör vara inrättadt, Uador förhoppning att berörda rcform blir genomförd så skyndsamt som möjligt (dock ej så öfveriladt, att första förslag, som framställes, varder utan erforderlig pröfning antaget), vill ins. för denna gång underlåta att framhålla de olikartade anledningarne till det ännu rådande oefterrättlighetstillståndet, likasom han ock ej finner det vara påsin plats att genom framställandet af något organisationsförslag gå vederbörandes anoråningar i förväg. Dock torde den frågan böra besvaras, hvilka de vederbörandes. äro, som måste åtaga sig arnsväret för att brandväsendet bibehållits uti sin primitiva form, äfven sedan en ny grund för detsammas ordnande i och genom vattenledningen var gifven. Denna fråga förtjenar så mycket mer att besvaras, som dels oviljan synes vara riktad mot alla möjliga vederbörande, dels verkliga förhållandet i förevarande fall skiljer sig från det, som annars plägar vara det vanliga. Brandväsendets ombildning har på de flesta orter föregåtts af häftiga strider mellan kommunalmyndigheterna och kommunalrepres sentationerna. Hvad beträffar våra lanågortsstäder, har det i allmänhet varit magistraterna, som velat förhindra zubbning af den gamla ordningen, under det att stadsfallmäktige varit stämda för ett tidsenligt ordnande af brandväsendets angelägenheter. Likartadt har förhållandet varit i flera utländska städer. Polismyndigheterza hafva ej velat släppa ifrån sig en maktutöfning,