Dagens Nyheter – 22 november 1873, sida 2

förhoppningar, hvilkas ljufhet han ingalunda anade. — Du förmenar dig ha skäl att hoppas, yttrade han; och om detta förmenande saknar grund eller icke, kan endast tiden visa. Nu är frågan: huru mycket har du, utan min tillåtelse, vågat nämna om denna kärlek till min myndling? — Icke ett ord, svarade ifrigt den unge mannen, hvilkens stolthet väcktes genom detta förhör. Icke en enda bokstaf, det svär jeg, einl Jag har aldrig lätit henne ans, att bos mig finnes någon annan känsla än en rent broderlig. Jag har icke bort göra det — jag har icke vågat det dertill är hon för helig i mina ögon. Att tala med henne om kärlek, vore att orena en helgedom, jsg vågar kneppt tänka på något sådant. Detta svar blef gynnsamt upptaget af Strathmore och mildrade den bögmodiga, föraktfulla otåli het, med hvilken han hittills betraktat den unge mannens böjelse. Tigande gick han en stund fram och åter, derpå stannade han och fixerade skarpt sin systersson, som nu utan fruktan mötto hans blick. — Du har fullkomligt rätt, sade han. Det är mig kärt att du bevisat dig eg så mycket förstånd och så mycken återhällsamhet. Hade du utan mitt tillstånd sökt draga fördel af din ställning till henne, så