Dagens Nyheter – 22 november 1873, sida 2

Utrikes-Nyheter. Från Danmark. De SnationalliberalaX i Danmark uppträda efter riksdsagsmannavalen på ett lika egendomligt som för deras motståndare lärorikt sätt. Under valstriden, hvartill de hufvudsakligen voro driffjedrar och under hvilken deras förnämsta män, ja, till och med ministrarne, foro från den ena gästgifvaregården, den ena sockenstugan till den andra för att uppträda mot det förenade vensterpartiet, riktades den ena grofva beskyllningen efter den andra mot representanterna af folkpartiet. Man lyssnade alldeles icke till den naturliga, gång på gång upprepade, förklariogen, att venstern endast velat tvinga regeriogen att vädja till valmännen, då regerisgen ej, lika litet som de ledande tidvingarne i Köpenhamn, ville erkänna att vensterns ledamöter representerade åsigterna inom sina respektive valkretsar, och än mindre att de hade stöd i åsigterna hos landets flertal. Nej! Faburetthunger styrde vensterns alla handlingar; egennytta vore bevekelsegrunden för alla dess göranden och låtanden ; omstörtning af den bestående ordningen vore dess alla tankars och sträfvandens mål. Äfven i vårt land känner man till detta sätt att behandla politiska mot ståndare. I Danmark, der striden avancerat längre än hos oss och längre än vi hoppas att den hos oss någonsin skall kunna avancera, har man i afseende på väldsamma hotelser dock vida öfverskridit gränsen, hvarinom sådana hoa oss förekommit. Så yttrade den bekante biskop Monrad på ett valmöte, bland annat, följande ord, som utgöra skylten för ingenting mer och ivgentipg mindre än en statskupp: När ögonblicket kommer, skall det ivgalunda sakvas män med den djerfhet som erfordras för att utfärda en provisorisk finanslag. — Ännu tydligare uttryckte tidvicgen Fedrelandet, de nationalliberalesX bangrförare, samma tanke i följande den 7 november fällda ord: När folktinget stoppar nyckeln (till statskassar) i fickan, så — dyrkar man upp låset och låter tinget sitta med lång näsa. (!!) Efter valet hafva da mnationaliiberale alldeles icke ändrat ton. Först och främat hafva de den fräckheten stt fortfarande pästå, det venstern blifvit slagen vid valet (genom förlusten af två röster) och derför ändrat taktik, ells icke låtsarde om att det är regeringspartiet som hotat med oupphörliga upplösningar af folktinget till dess detta blefve medgörligt, men alls icke venstern (tingets majoritet) som hotat med oupphörligt förkastanda af finanslsgen. Venstern bar ju sodset önskat få en förnyad fullmakt af sina valmän, enpär giltigheten af den gamla blifvit bestridd, och denna nya full: makt her nu blifvit utfärdad. Regeringen står på nytt ansigte mot ansigte med tingets förra mesjoritet, och det skall bli intressant att se huru mötet dem emellan den 4 december skall aflöpa. Ärligare än partiet ha emellertid danska minietrarne varit i uppfattningen af senaste riksdagsmannavalets betydelse. Ministrarne hafva under sing rundresor på valmötena haft rikliga anledningar att iakttagas, att de icke kunna räkoa allt ogillande af vensterns skattevägran sig till fördel. Många, som egna NA Rd RT LR VIN Ät NR RR RA RR RR