Dagens Nyheter – 21 november 1873, sida 1

-— 00 -— — I sådant fall måste Lucilla gifta sig med en man, som älskar henne nog högt för att icke tråga efter hennes härkomst; det gifves få män, som älska så, Strathmore! Han betraktade sin mor med en förvånad, nästan nyfiken min. — Hvarför sptåkar ni så mycket om kärlek — redan? Jag törstår det sannerligen icke. Mig synes det alldeles för tidigt att uu tänka på hennes giftermål. Eftersom ni lefver så skiljd från verlden, kan ni sjelf lätt bestämma öfver hennes umgänge. Hit kommer väl. icke gerna någon person, som talar med henne om känslor, hvilka hon, ännu-åtminstone, säkerligen aldrig anat. — Måhända icke; men här finns dock nå gon, som kunde göra det. — Här? — Ja; min dottersson älskar henne, ehuru han troligtvis knappt sjelf vet det. Men jag, som sett dem växa upp. tillsammans, jag vet det, och ovilkorligen måste den stund förr eller sednare komma, då han förråder sin hemlighet — d. v. s. bekänner sin kärek för henne. — Barnsliga fantasier! Ingenting annat än löjligt; pojkaktigt månskens-svärmeri! Hvarför behålla vi honom här, om han med sitt sentimentala vanvett förgiftar den luft söm hon insndas? Han talade i en föraktfull ton och med