Dagens Nyheter – 19 november 1873, sida 2

Det var Lionel Carryll, som rökande promenöradei alln, under det att han öfverlemnede sig åt ljufva fantasier. I ynglingens bröst hade en öm låga uppflammat, hvars tillvaro han knsppt vågade tillstå för sig sjelf, men som emellertid med eller mot hans vilja göt öfver hansframtidstankar;ett ljufligt rosenskimmer. Häån hade en såhög föreställning om sin leksyster, att han trodde sig sjolf aldrig kunns: blifva benne värdig — och dock hoppades han såsom kärleken alltid hoppas: Dea som syntes i det upplysta fönstret var Strathmore, hvilken under dessa ät hvilan helgade timmar sysselsatte sig med statsangelägenheter. Han gick af och an i rummet och dikterade för sin privatsekreterare. Lucilla såg än på barndomsvännen, än på förmyndsren. Månens strålar föllo på Carrylls. ensigte, hvaröfver ett uttryck af ljuf gorgsenhet syntes hvila, under det att hans ensamma steg ljödo i den tysta qvällen. Det starka ljusskenet i Strathmores rum lät hans profil tydligt och skarpt framträda, gom -hade. den varit huggen i marmor. Han rörde sig icke; i denna stund var det hans själ, hans starka rikt begåfvado själ som arbetade, Och på dessa båda fästades den unga flickans oskyldiga blickar; men den ene lem