Dagens Nyheter – 18 november 1873, sida 2

skuggor förfölja honom ideligen, äfven när han skenbart är allena. Skall icke detta förblifva en sanning i alla tider; så länge det gifves förbrytelser på jorden? — Och så länge det gifves ännu fördömligare brott än Orestes -— Orestes offer var icke oskyldigt. j Å Den gamle skaldens tragiska, högtidliga verser hade uppjagat hennes inbillning, så att hon talade på detta sätt; men hans svar, som han icke genom snsträngsisg af sin viljekraft kunde afhålla sig fråa att uttala, förestafvades af hans samvete, som högljudt anklagade honom. ! Hvad ban yttrade blef dock föga uppmärksammadt af den unga flickan, hon hade ingen aning om hvilken tanke låg derunder; men Valdor förstod detta och sade till sig sjelf: — Jag gjorde honom orätt; det war ångern, som framkallade denna gnmärkning. x r . Lucilla satt i månskenet. vid det öppne fönstret. På hennes:;bogäran hade man låtit bli att släppa ned rullgardinerna; ty bom tyskte om att beskåda ätven aftoaens skönhet. Emellertid brunno i samma rum vVaxJjus på borden och i kandelabrarne, och Valdor spelade Scartd med Btrathmores privat