Dagens Nyheter – 15 november 1873, sida 2

Teater och musik; — Dramatiska teatern ger i afton icke de nya stycken som på veckans repertoar voro upptagna, utan i stället Fregattkaptenen. Bödra teatern. I afton kommer en debutant, en fru Brind från Norge, att uppträda i Clairette Angots roll, i hvilken hon hädanefter kommer att alternera med fru Bergström. Fru Brinå lär vara en rutinerad sångerska, men hon har ej förr beträdt tiljan. — Berng salong. Här ges i morgon den andra populära symfonikonserten med ett särdeles vackert program, som blanl annat upptager en suite af Lachner. På Ladugårdslandsteatern skall om måndag för första gången uppträda som gäst en dansös från Petersburg — en stad, der danskonsten står mycket högt. Denna golodatnsös heter Clarisse von Zakrzewska. Vi ha från utlandet sett starka loford öfver henne. Hon besitter första hufvudvilkoret för koreografiska konstprestationer, nemligen naturligt, blygsamt behag och grace. Hennes teknik vittnar om en förträfflig skola; hvad hon saknar i sväfvande elevation och sylfidiskhet ersättes rikligt genom precisionen och uthålligheten i hennes fotposåer o. s. v. Programmet upptager två dansnummer af fröken Zskrzewska; Trollflöjten, operett i 1 akt; Diplomaten mot sin vilja, komedi i 1 akt; samt Två hvita negrer, musikaliskt buffoneri i 1 sakt, af Laurent de Rill6. Fröken Olena Falkman biträdde i onsdags på musikföreningens konsert å nya teatern i Göteborg och belönades efter hvarje nummer med skallande bifall och inropningar. Fröken Fredrika Wickman, som under förra täsongen med stort bifall uppträdde i Köln, lärer nu, enligt hvad kolländeka tidningar omtala, befinna sig i Amsterdam, der hon, efter att hafva konserterat med de Ullmanska storheterna, nyligen uppträdt på en större abonnementskonsert, hvaröfver tidningen Amsterdams Courant uttalar följande omdöme: Fröken Wickiman från Stockholm besitter en älsklig, tilltalande röst, hvars timbre, synnerligast i de högre regietren, är skön och fyllig. Hennee koloratur hör redan uppnått en hög grad af utveckling och bevnes föredrag är flurdlöst: hona jagar ej efter effekter. Den förtjusande sångerskan var synbarligen medveten af att befinna sig inför en för henne fullkomligt fräömmande publik, hvarigenom något ogynnsamt inflytande på intonationens . säkerhet och på föredragets frihet gjorde sig gällande. Hon sjöng den stora arian ur La Traviata, hvari allegrot mera än andantet intresserade, samt föredrog på ett enkelt och naturligt sätt två svenska visor. En förtjenst besitter fröken W.: hon sjunger, men skriker aldrig, hon håller sin röst inom gränserna och föl. Jer en god metod. : fven öfver fröken Wickmans uppträdande i Köln uttala sig såväl. de dervaärande som de berlinska musiktidningarne i de mest gynnsamma ordalag: Der reue Theaterdiener t. ex. säger: Den svenska koloratursångerskan fröken Wickman, som vid Stadt-teatern i Köln beklagligtvis ej fått en hennes talang passande ställning, intager publiken genom att ofta medverka på könserter, hysrest hennes sång ständigt vinner det allmännaste erkännande. Sångerskans röstmedel höra obestridligen till de mest glänsande, Bom vi för närvarande kunna få höra här, och uti tonansatsens renhet samt i föredragets korrekthet blir fröken W. lika litet öfverträffad af någon. För säsongen 1874 på hösten lär den unga, intagande sårgerskan redan vara engagerad för det stora nya, ännu ej färdiga konserthuset i Haag, hvari en serie större hofkonsorter då kommer att gifvas. XXX OO XXXX—-on—XXX OR OXOXÅÅ:uK 0000 0 I