Dagens Nyheter – 14 november 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter, Apropos tilltalsord skifver en korrespondent från Berlin till Malmö Handelstidning: Jag hörde en gång en rätt betecknändo anekdot från den tid, då denna dag (om att Sie skulle begagnas som tilltalsord inom armån) började tillämpas i tyska hären. Ea ung officer oxercorade ett kompani soldater, och då en af dessa gjorde ett eller annat miss lyckadt tempo, kokade det unga krigarblodet och rasande ropade han till soldaten: Du bist -ein Esel! (Du är en åsna) Helt lugnt svarade denne: Hoerr löjtnant, i evlighet med den nyutkomna lagen skall det heta: Sie sind ein Esel! (Ni är en fåsna)) Hvad den unge tuartissonen svarade, förmäler ej historien. En man saed tre hustrur. Ea ung man vid namn Fredrik Francis Archibald F.rquharsonhar vyligen häktats: och står tilltalad ioför en af polisdomstolarne i Londön för tvögifte. . Denne mans giftormåls: historia ger stöd åt det ordspråket, att verkligheten öfverträffar dikten, Enligt vittnes målen inträdde han i sitt första äktenskap 1859 med ett fruntimmer vid namn Backley, men 1861 blef han skild från henne på den grunden, att han ej varit myndig, då han ins trädde i äktenskapet. Samma år ingick han efcer sju: månaders trolofning nytt äktenskap med fröken Alice Berthe Henriette Voger Banest i Hackneykyrkan i London. Vid detta giftermål nämde han ingeutiog om sin förra hustru, Kontraherterna lefde nu med hvarandra som man och hustru en kort tid, Don äkta mannen, som sade sig ha göromål på landsbygden, begaf sig gång efter annan dit. Siutligen började hans svärmoder tycka att dessa ut flykter till landet blefvo alltför täta, hvsrför hon drog misstankar. Hon begaf sig derför en vacker dag från London till North Bradley, der mågens moder bodde. Till sin stora förvåning fann hon här sin måg med ea annan bustru och familj; med denna sin hustru, ott uvgt fräntimmer vid namn Jessie Hooper, hade han inträdt i äktenskap den 26 december 1865. -Londonsvärmodern tvingade honom nu att stiga upp i hennes vagn, hvarefter hon genast lät köra till Trowbridge, der hon öfverlemnade honom i rättvisans händer. Dubbel äktamannen, som är omkring 30 år gammal, har annars haft godt anseende, Har har jonat i armön. När han lemnade sin hustru London, sade han att han skulle begifva sig till landet för affårers skull, och när han lemnade sin hustru på landet, sade han sig skola fara till stadön af sämma orsak. Alla hans tro hustrur ha varit närvarande under röttegången;.dv två senare ha barn, En iilparig råtta. Ea husegaroi Ve, nersborg hade bemärkt, att han på sin vind, hvarest åtskilliga matvaror voro. förvarade haft visit af en svyltgäst, tillhörandedet alltid ovälkomna slägtet Mas decumanus. I följd häraf borttog ban matenoch försåg ett på vindenovarande spiliräd; i-hvilket bröd förvarrdes, m d ett temligen tungt lock. Råttan, som gerna ville taga sig ett mål at kär 1ets Fälluktande ionehåll, började pröfva sitt verktyg på -dötsammas sidor; men då detta föll sig för bosvärligt, anföll hon tunnbanden, hvilka voro särdeles tacksamma att bearbeta och snart veko för gnagarens tänder, så att undör loppet af en patt allesamman voro sönderskurna. Stäfverna föllo isär och triumferande. höll våldegästenmed inbjudna grannar ett godt kalas på det nya balet. Med yttersta. förvåning åskådade husegaren påföljande morgon det härjade fältet. Han utlade na en råttsax, garnerad med åtskilligt lockbete, i tunnansgrannskap, fröjdande sig på förhand öfver. att taga tjufven på bar gerning. Men ho kan beskrifva-hans bestörtning, då han om morgonen derpå fann maten borta, saxen-igen: fälld ocn i stället för den djerfve visitören op pinne savt inklämd i saxen? Nu återstod intet annat än att på den inre vägen förpassa den djerfve visitören tillsdo dödes rike. En god sup6 af-.smör på mjukt bröd med deröfver lagd engelskvost framsattes, Vi skulletrö att det kunde vattnas i munnen på mången läckörgom af slägtet homo, Men för säkerhetons skull och för den goda smaken ströddes en portion fosfor deröfver. Tveksam huruvida detta försök skulle lyckas, gick värden redan i-ottan upp på vinden... Jo, aftonvarden var tabsolverad.... men hvar var råttan? Jo, .denna.satt ibland spillrorna af brötunnan, smått .mysande,. och sedan hon gifvit sin välvillige gynnare ott ljupgande ögonkast, försvann hon långsamt ner i sitt bål, mumlande för sig pr Råttans list öfvergår menniskans förs 1