Dagens Nyheter – 13 november 1873, sida 1

a nn romartiden Det var ock han som genomförde fredlsverket och geom gjorde det möjligt att de fredliga sysselsättningarne kunde återtagas. Derför älskas han af folket, hvaremot alla de äldre partierna hata honom. Legitimisterna har han bekämpat i alla tider; orleanisterna har han understödt och tjenat ända till dess de sjelfva gjorde sig omöjliga; bonapartisternas illosion, att förena despotism och demokrati, har han utsläckt, i det han flerfaldiga gånger bevisat att dessa elementer äro som eld och vatten; kommunisterna har han qväst, ehuru hårdheten efter striden blef öfverdrifven, och de ultraradikale har han beröfvat alla förhoppningar att uti ett gammalt samhälle införa ett nytt styrelsesätt, som skulle hvila på mycket vackra och menniskovänliga teorier, hvilka icke ega annat fel än att de ej förrän möjligtvis om några hundra år kunna tillämpas. Thiers eger endast uppriktig tillgifyenhet af dem, som bekänna sig till tdet nödvändiga styrelsesättet, såsom hr Grevy, nationalförsamlingens förre president, benämner den konservativa republiken, I sjelfva nationalförsamlingen äro dessa republikaner temligen fåtaliga, men i landet äro de så mycket talrikare. Det bevisas bäst af regeringens farhåga att låta de tretton lediga platserna i nationalförsamlingen, såsom sig borde, i laga ordning fyllas. Leon Say har jomte andra framställt en interpellation med den enkla frågan: hvarför regeringen hindrar nationalförsamlingen att blifva komplett innan den går att företaga så stora frågor som förlängning af statschefens makt och beslutet om en blifyande regeringsform. Bjelfya Journal des Debats, som nyligen. omsadlat och förordat monarkien, påminner nu. om det ypperliga tillfälle regeringen har, att höra meningen hos en betydlig del af. landets befolkning. Det förhåller sig nemligen så med valrättens utöfvande i. Frankrike, att för hvarje departement (län) väljas representanter genom att på en lista uppföra namnen på alla kandidater, som man vill.utse till representanter. Hvarje valman väljer derför på flere, alldeles som här i Stockholm hvarje valman kan gifva sin röst till tretton representanter i andra kammaren. Nu har den ofvan citerade tidningen uträknat att i anseende till de tretton lediga platsernas spridning icke mindre än en och en half million valmän blifver i tillfälle att utöfva sin valrätt. Man torde icke kunna neka och zregeringen inser mer än väl att. tillfället för ett så stort antal fransmän att gifva sina önskvingar tillkänna icke saknar sin betydelse. Bland de tretton ledigheterna hafva sex uppkommit genom representanternas dödliga frånfälle sedan den 24 sistlidne maj. Dessa sex voterade då emot Thier8 och bidrogo att störta honom, De tillhörde således nuvarande regeringspartiet och det är särdeles betecknande att regeringen tager för gifvet att de orter, som varit representerade af de hädangångne, icke vidare kunnå förmås af de nytillsatte prefekter, underprefekter, uppbördsmän m. fl. stt sända nya representanter med gamla åsigter i politiken. Det finns ett napoleonskt dekret, söm berättigade kejsaren att icke sammankalla valmännen vid uppkomna ledigheter inationalförsamlingen förrän efter flera månglers förlopp; dock, säger författningen, kan härmed icke uppskjutas längre än sex månader. Detta uppenbarligen för att få tid att bearbeta valmännen; och det var så till vida ärligarö på den tiden, som man då vågade framställa och vidkännas officiella kandidater. Den nuvarande regeringen har, liksom på hån, utlyst tvenne (2:ne) val att företagas den 16 november, eller elfva dagar efter nationalförsamlingens sammanträdande den 5 november: Man hoppades, när det beslutet fattades, helt visst att på kortare tid än de elfva första dagårne få mo: narkien beslutad och regeringspartiets ställ: ning betryggad, men man bedrog sig, till lycka för Frankrike och de frisinnade idernas utveckling i Europa.