Dagens Nyheter – 13 november 1873, sida 1

-— äl — lig denna metod än kunde ha visat sig vara för de flesta andra. naturer, inverkade den dock i visst fall ganska fördelaktigt på Lucillas karakter, som var alltför ädel och kärleksfull för att deraf taga någen skada. Men i ett afseende var den icke nyttig: likasom drifbusplantan, bortskämd genom ständig värme, icke tål vid trädgårdens kallare luft, så hade man äfven skäl att befara, det Lucilla, som uppväxt under ett beständigt solsken, icke kunde vid utträdet i lifvet med nödig kraft möta dess stormar. Men dessa skulle hon icke lära känna — för dem skulle hon skyddas likasom, den utländska blomman, så länge hennes korta, solbelysta tillvaro räckte. Äfven brukade Strathmore, enligt Errolls önskan, ofta och lugnt tala med barnet om dess fader såsom en vän, dender varit mycket kär och dyrbat för honom, till dess Lucilla sammanförde dem båda i sitt hjerta och der gjorde dem oskiljaktiga. Hon älskade lika högt den döde, hvilkens minne hor lärt sig vörda, och den lefvyande, som fått sig anförtrodt att fylla den dödes plats. Ingen instinkt hade under hennes barndomstid sagt henne, att hon borde frukta den hand, som var befläckad med hennes faders blod, ingen aning hade hviskat till henne, att den man, som hon hade att tacka för så mycket, varit hennes fars fiende.