Dagens Nyheter – 8 november 1873, sida 1

tigt för de svenska intressena åt hvem konungen uppdrager att blifva svensk-norsk minister i St Petersburg. Vi och många med oss öfverraskades afen i N. D. A. nästl. torsdag synlig underrättelse, som vi redan i går återgifvit och som innehöll att svensknorske ministern i Berlin, hr Due, nu vistande i hufvudstaden, skulle vara ämnad att framdeles representera de förenade rikena i den ryska kejsarstaden. Länge nog har hr Due innehaft enahanda förtroerdeuppdrag hos tyska kejsaren och det är allmänt bekant att han. skött detsamma på ett sätt, som lemnat mycket öfrigt att önska och som beredt Sverige ett af de största obehag, det alltsedan skeppshandelns tid rönt i sitt förhållande till en fremmande makt. Det var nemligen hr Due som hade den oklokheten och oskickligheten att låta ett sitt bref åtfölja den oförsigtiga skrifvelse, hvari framlidne konung Carl XV yttrade att Sverige rustar starkt och att han hoppades få deltaga i hämnden4 öfver Preussarne. En minister i Berlin kan icke tillstädjas att vara okunnig om en genom alla tidningar kungjord order att bref till. franska fångar, lika litet som bref till andra fångar, finge tillställas dem innan de öppnats i fästningskommendantens närvaro; och när han genom något sitt embetsåtgörande gaf en officiel prägel åt hvad som eljest kunde ha passerat för en regentens alldeles personliga känsloutgjutelse, föranledde han såväl det kungliga bandbrefvets återställande till svenska kabinettet som den märkliga note från tyska regeringen, hvilken gaf några brushufvuden inom statsrådet anledning att genomdrifva. beslutet om den urtima riksdagens sammankallande 1871. Denna sottise å hr Dues sida skulle, om han tjenat en annan makt, säkerligen förskaffat honofh långvarigt tillfälle Satt sköta sin helsaX, men hr Due var nu en gång konungens utvalde, och i samtliga mon arkiska stater är detta liktydigt med att vara ofelbar. oo Må så vara; men att efter flera månaders sökande icke kunna uppleta någon lämpligare än hr Due vittnar antingen derom att man sjelf strängt begränsar sin valkrets eller också att blick saknas för bedömandet af personers lämplighet. Vi tillåta oss också påpeka att om det någonsin skall göras skilnad i anseende till nationaliteten, så torde det från svensk sida vara ett både billigt och berättigadt Öönskningsmål att vi i St Petersburg antingen må blifva representerade af en svensk eller att, em det skall ske af en Norrman, derne åtminstone må vara en bland sitt lands mest ansedda och framstående män. Då det är möjligt att notisen i Nya Dagligt Allehanda var en s k. 4trefvare, hvarmed man :önskade känna publiciteten på pulsen, hafva vi icke velat undandraga oss att för vår del uttala ett ord i sinom tid. VERS NE OT DE SE ER SR TA BITR STA