Längesedan blef svensk-norska ministerplatsen i St Petersburg öfvergifven af nuvarande utrikesministern general Björnstjerna. Det har talats om att han skulle efter sistlidne riksdag, eller åtminstone efter kröningen i Throndhjem, återvända till sin post i St Petersburg, och vi tvifla icke på att hans excellens gerna skulle önska det. Den välvilja, som der var rådande! mot honom, minskades visserligen då han — och, märk väl, han ensam bland alla de främmande sändebuden — afhöll sig från att öfvervara firandet af Peter. den stores minne, ehuru detta firande visst icke afsåg dennes segrar öfver civiserade fiender, utan öfver det inhemska barbariet — men den hade icke lidit så stort afbräck att ju icke general Björnstjerna ändock skulle kunnat finna sig väl på sin gåmla plats. Efter konungens återkomst från kröningen beslöts dock att hr utrikesministern skulle förblifva på sin plats här hemma, och så godt var kanske det, ty det sätt, hvarpå han skötte sigilotskriget mot Danmark, lärer icke ha höjt hans aktier inom St etersburgs diplomatiska kretsar. Kom så baron Bildt på tal, och mången ansåg bans utnämning afgjord. Då imellertid den nu lär ha förfallit, äro vi befriade från att yttra något om friherre Bildts lämplighet för platsen. Det lärer dock anses nödigt att på ett. eller annat sätt skaffa en minister i St Petersburg före riksdagens sammanträdande; man torde befara att eljest få röna något obehag under diskussionen i kamrarne angående 3:e hufvudtiteln. Detta vittnar om förutseende, och äfven vi önska att platsen blir fylld. Våra förhållanden till Ryssland äro goda, men dock af den grannlaga natur att den beröring, som på diplomatisk väg kan ifrågakomma, bör läggas uti säkra händer. Jemte ett höfviskt sätt måste man också kunna något mer än hjelpligen åberopa erhållna föreskrifter från hemlandet. Det är af denna anledning som det icke är likgil