Dagens Nyheter – 7 november 1873, sida 2

ödet låtit henne uppväxa, skulle förvissna i sin ringhet, osedd af verlden och af ingen beundrad, liksom blommorna i urskogarnes vilda trakter. Markisen såg henne, förälskade sig i henne och bjöd henne — verlden. Hennes egna ingifvelser sade henne, hvilket pris för en så utsökt fägring kunde betingas, och bon vägrade att blifva hans, såvida han ej gåfve henne sin krona. Han ville ej gå in på detta vilkor, och hon icke på några andra. Ett afbrott i underbandlingarne uppstod, hvarunder båda parterna intalade sig sjelfva att icke gifva efter. De afbidade tåligt hvsrandras kepitulation. Slutligen blef markisen otålig, flickan tvifvelsam; han frestades alltför starkt af hennes utomordentliga behag och hon af utsigten till befrielse ur fårgenskapen samt deraf följande eröfringar. Och båda började känna sig böjda för en förlikning. Hon afstod då från ett giftermål under lagliga former, men fordrade att få gå och gälla såsom bang hustiu; hon ver icke så argelägen om att verkligen bli förenad med honom g8tom äktenskapets band, om blott verlden insåg henne för att vare det. Han å sin ida fann idn ganrka god, ty det roade lonom att narra sina förnäma umgängesvänner, och då ban (fii och oberoende gom 18n var) kunde bli henne qvitt när helst an tröttnade vid kenne, så gick han in på örslaget.