Dagens Nyheter – 7 november 1873, sida 2

Tp fv vv Lä Vi ömma för alla behöfvande. Ätliga svampar. Åtrån efter kunskap om vårt lands matnyttiga svampar har isynnerhet under sista decenniet tilltsgit. Det stora praktverket CSkandinaviens ätliga och giftiga sramparX af professor Elias Fries, hr J. W. Smitts afhandling i samma ämne samt den lilla skrift, som patriotiska sällskapet år 1867 låtit utgifva under benämning Våra bästa matsvampar ha kraftigt bidragit härtill. Slutligen tillkännagaf en svampkännare i Stockholms tidningar vid början af innevarande höst att han ämnade anordna exkursioner för upptäckande af svampar och förklaring öfver deras natur samt att allmänheten egde kostnadsfritt tillträde till desamma. Mången, som gerna velat begagna sig af sistnämda tillfälle, var dock förhirdrad att infinna sig just å de annonserade timmarne. Svamparnes kännedom skall lifligare omfattas i mån som den intresserade göres mindre beroende af dermed förenade vilkor. För denna gäng ha vi då fingersvampen att bjuda den ärade läsaren på. Två stora flockar af denna svamp ha nemligen i dessa dagar stockit upp sina greniga stjelkar och äro lätta att påträffa edligt följande anvisning. Den ärade läsaren känner säkerligon vägen, som går mellan Lilljansoch Karstens port — denna vackra skogsväg, som bär namn efter Drottning Kristina. Vi gå alltså ut genom porten vid Lilljans jägeriboställe, der vi taga af åt venster, in på nämda Drottning Kristinas väg. När vi gått omkring 1200 steg, delar vägen sig nästan i form af en båtshake med två krokar. Den ena kroken vetter åt Uggleviken medan den andra pekar åt Karstens port, och just der som ApyntenX på båtshaken plär, sitta är en stor grushög belägen. Vi gå dock ej ända fram till pynten med grushögen, utan stanna på 40 stegs afstånd derifrår, hvarefter vi taga af i rät vinkel till höger öfver diket och äro då efter 12:e steget i denna riktning midt bland svampens flockar, der de växa under en 30 —åra gran. Med denna anvisning ilhand skall läsaren mycket lätt finna fingersvampen, som detta år frodas ovanligt sent. Är läsaren ungkarl, föreslå vi att han plockar en handfull och vid middagen å hotel Rydberg eller Sudcde begär fläskkariå, hvartill fingersvampen, nyplockad och alldeles rå, smakar förträffligt. Är läsaren deremot familjefar, så plockar han ett pac händer fulla och lemnar dem till gin husfra, som med qvinnans fina och säkra instinkt genast skall veta hvilken kötträtt som dertill passar, så snart hon blott får känna svampens lukt. Om några framstående personer på detta sätt ville gifva exempei, så skulle snart de rika födoämnen som nu ruttna i våra sko gar komma att intaga den plets de förtjena på bordet hos både fattig och rik. Svamparne äro isynnerhet vigtiga som föloämnen, derför att de växa ymnigt just sådana år som den vanliga grödan blifvit klen eller dåligt inbergad. Den föreställning, som några hysa, att svamparne väl duga till födoämne, men förekomma för sparsamt för att härtill blifva af något väsentligt gagn, är ej riktig och vederlägges bland annat deraf att onsamt vårt land företer mer än tusen olika slag deraf. Bland dessa äro dock endast omkring 30 af någon större användbarhet, nemligen kosvampen (bland de ymnigast förekommande), fårtickan, blomkålssvampen, ingersvampen, röksvampen, murklan, champignonen och kantarellen. Hvad nu särskildt fiogersvampen) angår, så har han de vackraste formationer i sitt sätt att växa och liknar i detta fall rätt nycket korallbildningen i hafvet. En snan egenskap, som fingersvampen har, utom len att stilla hungern och utgöra en delice, r att verka välgörande emot den mycket ängse sjukdom, som blard allmänheten är änd under benämningen magsyra. TIakttaelserna härutinnan äro väl endast gjorda å empirisk väg, men kunna måhända i en ramtid vinna förklaring äfven på vetenksplig genom svampens rikhaltiga stärkeleämne. Detsamma torde nemligen uppsupa I 2 ) Ett exemplar af denna svamp är lemnadt till 8 KO a EN ee